Författaren som aldrig tar paus

Ett halvt dussin böcker på ett år. Hur gick det till?
– Det undrar jag också. Tre av dem är skrivna tillsammans med min dotter Camilla, ovanpå det har det blivit en om förhandlingsteknik, en novellsamling och så den senaste boken i Sandhamn-
serien, som kom i våras.

Sover du aldrig?
– Mina barn brukar kalla mig för en duracellkanin på speed och den beskrivningen är nog ganska talande. De senaste åren har verkligen varit intensiva – även med mina mått mätt.

Det höga tempot har satt sina spår. För en tid sedan genomgick du en operation. Vad hände?
– En nerv kom i kläm på grund av överansträngning och det blev väldigt svårt att skriva. Armen och högerhanden fungerade bara till hälften och eftersom det fanns risk att det skulle förbli på det sättet, trots rehab, så valde man att operera. Det goda i det onda är att tajmingen för skadan låg rätt i tiden, för just nu är det mycket promotionresor i Europa och mindre skrivande, så armen har fått vila den här hösten.

Hinner du reflektera över vad du satt igång med dina böcker?
Viveca skrattar.
– Ja, vad har jag gjort! Det är ibland en smått utomjordisk känsla. Att människor hör av sig från olika delar av världen och frågar om jag kan komma och föreläsa är oerhört hedrande. Och lite coolt också! Sedan representerar man ju Sverige i de här sammanhangen och bidrar till bilden av vårt land utomlands, man blir en del av den svenska exportprodukten. Svenska deckare förmedlar inte bara spänning utan berättar också mycket om hur vi lever, vad vi gör, om jämställdhet, pappor som tar ansvar och mycket annat.

Din dotter Camilla håller också på att segla upp som en stjärna på författarhimlen. Stolt mamma förstår jag?
– Det är bara förnamnet, det går inte att vara annat när det går bra för ens barn. Att som 26-åring ge ut in sin andra roman som redan sålts till tolv länder och som dessutom ska filmatiseras samt ha släppt en fantasy-trilogi, det är stort. Jag tror ingen är lyckligare än jag över det. Ja, det skulle vara Camilla då…

Vänder hon sig till dig för råd och hjälp?
– Vi pratar mycket om både våra egna texter och skrivandet i sig. Det kan vara överväldigande att komma in i bokbranschen och slå igenom, oavsett om man är yngre eller äldre. Samtidigt har hon tillsammans med mig lärt känna branschen under många år och är kanske tryggare än vad många andra skulle vara i samma sits.

Du har två söner också, vankas det författarskap även för dem?
– Nej, de är totalt ointresserade och har valt andra inriktningar i livet. I somras önskade jag mig i födelsedagspresent att de skulle ta sig an och läsa åtminstone en av Camillas eller mina böcker, men det gick sådär. En av dem kom halvvägs, sedan lade han ner projektet. Hur är det man säger: man kan leda hästen till vattnet, men inte tvinga den att dricka, haha.

Hur ser kontakten med dina läsare ut?
– Jag vårdar hela tiden relationen med både läsare och tv-tittare, inte minst via sociala medier. Nyligen lade jag ut en bild på alla franska utgåvor och frågade om det möjligen fanns någon från Frankrike som var inne och tittade. Då vällde det in kommentarer på franska. Och utomlands kommer många fram och berättar att de följer serien och gärna vill besöka Sandhamn.

Du är delvis uppvuxen i Sandhamn, där släkten haft fritidshus under generationer. Firar ni jul där också?
– Nej, det har faktiskt aldrig blivit så. Däremot äter vi alltid julbord på Sandhamns Värdshus, det är tradition och rekommenderas varmt – utan tvekan världens bästa.