På grund av den enorma befolkningsökningen på Östermalm under 1800-talets sista decennier delades Hedvig Eleonora församling i tre och Oscars och Engelbrekts församlingar tillkom. Staden upplät mark för Engelbrekts församlings nya huvudkyrkai Lärkstaden, uppe på ett berg där det tidigare stått en kvarn och i maj 1906 tilldelades Lars Israel Wahlman första pris i arkitekttävlingen med sitt förslag med mottot
”En blomma med kvist”.
KYRKAN PÅ KVARNBERGET uppfördes under åren 1910-1914 och är skyddad enligt lagen om
kulturminnen och betraktas som ett av den svenska jugendtidens och nationalromantikens
främsta byggnadsverk. Typiskt för jugendstilen är materialets äkthet och formrikedom och det tidiga 1900-talets intresse av bearbetade material som handslaget tegel, huggen granit och skuret trä är tydligt. Kyrkan räknas som Wahlmans mest framträdande verk och rymmer 1 400 personer. Wahlman ritade en stor del av kyrkans inredning och inventarier och hade ett intimt samarbete med involverade konstnärer. Varken kyrkans exteriör eller kyrkorummet har utsatts för några större senare förändringar förutom
att orgelläktaren har utvidgats och orgeln har förnyats.
ENLIGT TIDENS STADSPLANEIDEAL sprängdes inte berget bort, och kyrkan fick därför en dominerande placering. Även kyrkotomtens gestaltning ingår i det allkonstverk som kyrkan utgör. Byggnadsvolymerna med sina tunga tegelmurar och inslaget av natursten ger ett mäktigt intryck och Wahlman tänkte sig kyrkan som en ”bergspredikans kyrka”. De rödbruna tegelmurarna reser sig på en sockel av
natursten och mejslad granit. Dekorativt huggen granit omfattar entréerna, och huvudportalen i söder har stuckutsmyckning, bland annat en Jesusgestalt. Det branta taket är klätt med rött lertegel och detaljer av koppar. Det nedtill fyrkantiga och högre upp åttkantiga tornet, från slusströskeln räknat 99 meter, är krönt av en genombruten gyllene brudkrona, som symboliserar församlingen som Kristi brud, och högst upp ett förgyllt kors. Urtavlor pryder tornet i alla fyra väderstreck.
DET KORSFORMIGA KYRKORUMMET är högst i Skandinavien med drygt 30 meters takhöjd i mittskeppet. De fyra korsarmarna är utformade som väldiga nischer, som öppnar sig med allt högre valv in mot mittskeppet där parabelbågarna av granit bärs upp av åtta pelare, också i massiv granit, med inristningar av motiv från Bergspredikan.
DET VÄLDIGA STENALTARET har en sockel av granit. På altaret finns smyckning av sju runda silversköldar föreställande himmelens skyar. Ursprungligen stod dessa på altaret och fungerade som altarbelysning eftersom de i toppen var försedda med alabasterstjärnor, som bröt ljuset från bakomliggande glödlampor. I korets inre finns sju höga rundbågade nischer med bonader med invävda texter ur Bibeln
och olika religiösa symboler. Över bonaderna sitter stuckreliefer med motiv ur Jesu liv. I övrigt domineras koret av alfrescomålningarna av Olle Hjortzberg med Kristus på korset som motiv i
fonden.
PREDIKSTOLEN ÄR PLACERAD uppe på ett högt granitfundament, som skjuter ut mellan två av granitpelarna med inhugget dekorativa och symboliska mönster. Som en pendang till predikstolen finns
det lilla dopkapellet. Här står en stor åttkantig funt av granit med en lika stor dopskål av silver, mässing och ädla stenar. Över hänger i ett spel ett dopfuntslock utformat som ett baptisterium i miniatyr, även det av silver, ädla stenar samt pärlemor.
UNDER KYRKAN FINNS ett kolumbarium inrett i ett skyddsrum från andra världskriget där många
församlingsbor fått sin sista vila. Ingången från Karlavägen utgörs av ett stort hål i bergväggen,
markerat med ett kors ovanför dörren. Innanför entrén ligger det 40 meter långa och 8–9 meter breda kolumbariet som känns som en grotta. Taket utgörs av bergets sprängda stenformationer som vitputsats och ger associationer till ett molnklätt himlavalv, och golvet är av grus. Utmed väggarna står urnnischerna. Kolumbariet har plats för närmare 7 000 urnor i cirka 1 500 nischer.
