JAG HAR ETT STORT BULTANDE HJÄRTA FÖR SHOWBIZ

MIKAEL Gordon-Solfors har byggt många nöjeskoncept, producerat föreställningar och varit med och tagit fram många artister genom åren. Han står även bakom den banbrytande tv-serien och musiktalangtävlingen ”Fame Factory” som visades 2002–2005. Han är son till jazzlegenden Dexter Gordon och initiativtagare till dokumentärserien ”När jazzlegenderna kom till Sverige”. Serien resulterade i filmen ”Legacy – jazzens barn” som visas på SVT fram till den 10 juli i år. Han är ett styrelseproffs inom näringslivet samt vd för en stor nöjesdivision i Norden – han är som en unik kombination av ”show & bizz”. Men framförallt är han medgrundare till succén Wallmans som i år firar 35-årsjubileum.

– Wallmans har blivit en symbol för ett värdskap som är både personligt i sitt tilltal men framförallt ärligt omfamnande av varje gäst som kliver in i salongerna, och det snarare än underhållningen är grundstommen till succén, säger han. Sedan starten 1991 på Teatergatan 3 har Wallmans haft cirka 1 200 artister som underhållit miljontals gäster i tre länder genom magiska kvällar fyllda av glamour, passion och högklassig underhållning. Allt började med att Hasse Wallman kontaktade Mikael som då var program- och hotellchef för Hotell 33 på Mallorca.

Tillsammans byggde de framgångssagan. – Hasse Wallman har påverkat mig oerhört mycket och bara positivt – hans entusiasm, mod och förmåga att öppna dörrar som egentligen var helt otänkbara. Han var entreprenörernas entreprenör. Han var ett nöjesgeni som förstod vad den breda massan ville ha, som en svensk Walt Disney, säger Mikael och fortsätter: – Att Wallmans fyller 35 år är svindlande, där och då augusti 1991 trodde jag att det kanske skulle passera förbi och glömmas lika snabbt. Men med all klokskap och passion som investerades från oss alla insåg jag successivt att det blev en revolution av restaurangbranschen och showbiz. Antalet artister, arrangemang, shownummer, auditionssökande, tallrikar och besökare som har passerat förbi är oberäkneligt. Det enda jag vet med säkerhet är att ungefär sex miljoner människor under 35 år har upplevt
Wallmans någon gång i sitt liv.

Vad är du mest stolt över i ditt yrkesliv? – Konceptet Wallmans och Golden Hits tillsammans med Hasse Wallman står högt i kurs. Det gör även min film Legacy som jag initierade tillsammans med ett fantastiskt team på Mastiff och Manal Masri som enastående regissör. Jag är även oerhört stolt över Fame Factory och många av mina showproduktioner med artister som Peter Jöback, Danny Saucedo, Ola Salo, Orup, Magnus Uggla, Alcazar, Jill Johnson, Björn Skifs och många fler. Serien ”Allt för byn” med TV3 som handlade om att rädda en by i Jämtland från total utflyttning och gjuta ny kraft till de kvarvarande. Och mina drygt 15 år i MAX Burgers styrelse under en epok av utveckling, förändring och förädling.

Vad är dina styrkor och drivkrafter? – Jag har nog alltid sett mig som en ledare, en bred generalist med ett stort hjärta och passion. Därför trivs jag alltid bra i en vd-roll. Att påverka och/eller påverkas och leda människor mot gemensamma mål oavsett genre eller bransch är kanske min specialitet, och drivkraften och hjärtat är min motor. Berätta mer om det banbrytande konceptet Fame Factory! – Jag pitchade en idé till Strix Television om ett tvformat från Spanien ”Operación Triunfo” som jag var helt tagen av. Superbegåvade unga artister kom via audition in på en skola som man kunde följa fyra dagar i veckan. Strix svarade att de älskade min energi och entusiasm men att Bert Karlsson redan hade föreslagit en typ av schlagersåpa. Jag gav mig inte och föreslog att Bert kunde ge ut skivor och musik från programmet om jag och Wallmans ansvarade för tonalitet, att bygga skola, tillsätta lärare och visa svenska folket vad showbiz egentligen handlar om – det hårda arbetet bakom kulisserna. Strix och TV3 gillade idén och Fame Factory gick i sex år. Hårt arbetande unga artister lärde sig allt om låtskrivande, musikproduktion, scenframställan med mera. När det var som störst sändes det sex dagar i veckan med säsongsfinal på Hovet i Stockholm.

Du är son till jazzlegenden Dexter Gordon. Hur har det präglat dig? – Min pappa, en amerikansk världsstjärna och jazzlegend, prioriterade karriären framför familjen och min uppväxt blev därför väldigt dysfunktionell. Pappa åkte världen runt, min mamma Lena var bara 19 år när hon fick mig och jag levde i fosterfamilj under halva min uppväxt. Jag vill dock betona att det är den finaste av fosterfamiljer som fortfarande är en stor del av mina närmaste. Jag bär på djupa sår som även fick mig att ta starkt avstånd från kultur, och jag tog tidigt ett stort egenansvar. Jag stack ut och som en av få mörkhyade med afrohår var mobbingen och rasismen ofta påtaglig. Det är nog en stor del i att jag inte riktigt kunde bära mitt ursprung med stolthet. Men även om min pappa var frånvarande så var jag stolt över honom och hans musik. Men utanförskapet var så stort att jag inte ville bli påmind om det. Jag är också en Fryshusunge. Anders Carlberg var min mentor. När det var som värst för mig sa han ”’Micke, slå dem inte på käften, slå dem med häpnad.” Det var där min inställning till livet vände

Berätta om dokumentärfilmen Legacy! – När jag presenterade idén för Anton Glanzelius, dåvarande programchef på Mastiff, blev svaret något i stil med ”Herregud, detta är verkligen en hittills icke berättad historia, att några av världens absolut största jazzmusiker var frekvent i Sverige under 60-talet och dessutom skaffade barn. Det här är ju som att jämställa med att Prince, Michael Jackson och Beyoncé kommit till Sverige under samma epok”. Dokumentären har vunnit en mängd priser, visats på festivaler och sänds fortfarande på SVT Play. Filmen rymmer olika berättelser. Den handlar såklart om musiken och om mödrarna som vågade skaffa barn med kringresande afroamerikanska musiker. Den är ett politiskt dokument men inte minst innehåller den barnens berättelser om uppväxten med en frånvarande pappa med konstant saknad och frustrationen över alla obesvarade frågor. Det var supertungt att skapa filmen. Vi bar alla på en sorg och det forsar genuina tårar i filmen. Det är ju något som vi tigit om i alla år. Jag får dagligen återkoppling från unga som känner ett utanförskap, som saknar familj eller har en frånvarande förälder – i vårt fall i skuggan av musik som präglat generationer av människor i världen.

Av alla dina uppdrag, vad är fokus just nu? – Självklart 35-årsjubileet med Wallmans men även att säkerställa att Hamburger Börs som nöjesinstitution får en kommersiell grund som gör att arenan överlever i minst hundra år till, och det ser väldigt ljust ut. Arenan har genomgått en enorm förvandling och miljö, värdskap, program och team är nu verkligen av högsta klass. Jag har i många år arbetat nära Peter Jöback som förutom att vara en superstjärna är en sann entreprenör, vi har några spännande projekt på gång i Sverige den närmaste tiden.

Vad betyder din familj för dig? – Min egen lilla familj betyder oerhört mycket för mig. Min klippa i livet, sambo och mamma till min son, Jessica Marberger, sonen Dexter, bonusbarnen Mio och Charlie, katterna Zelda och Shady. Familjen är min återhämtning, min inspiration och i stort och smått även den största delen av mitt liv, förutom jobb såklart.