NÄR VI SÄTTER OSS I BILEN möts vi av tomhet, varken instrumentpanel eller några knappar syns i mittkonsolen. När startknappen trycks ner så hörs ett klick och panelen vaknar till liv. Två skärmar lyser upp kupén och jag skulle inte beskriva detta som ett flygplan utan mer som en kommunikationspanel på USS Enterprise från Star Trek Rakt framför mig finns en 12,3 tums skärm som agerar instrumentpanel och till den en lite större på 15 tum som är infotainmentskärm i mittkonsolen. Den är lite lätt vriden mot föraren vilket gör den mer ergonomiskt. Detta är något Volkswagen valt att kalla för Innovation Cockpit. När man trycker in startknappen en andra gång så startar bilen, men det hörs knappt något från motorn inne i kupén. Det är endast varvräknaren som bekräftar att motorn är i gång.
När man känner sig bekväm i förarstolen och det är dags att påbörja resan mot vår första etapp så kommer nästa upplevelse. Stolen kramar om ryggen och bältet spänns åt. Det enda som saknas nu är en stridspilots hjälm, för det är verkligen den känslan bilen ger när man ska köra den för första gången.

ATT VOLKSWAGEN HAR SATSAT EXTRA på komfort är tydligt ute på vägarna. Det känns som att bilen svävar fram över alla ojämnheter som finns. Även när bilen körs på sämre vägar, som skogsvägar och lätt offroad, så är bilen mjuk och behaglig. Detta är tack vare att bilen är utrustad med adaptiv luftfjädring och adaptiva krängningshämmare samt att bilen är 107 kg lättare än föregångaren.

VI GÅR UPP I OTTAN PÅ FREDAG morgon för att eventuellt kunna fånga några solstrålar och försöka få fram den perfekta bilden innan kung Bore sätter sig på tvären. Vi spenderar hela dagen i bilen och avverkar mil efter mil på olika vägar. Vi blandar stadskörning med lite högre hastigheter på de större vägarna.
Vi testar även bilens HDC ”Hill Descent Control” i en brant nedförsbacke som vi hittar ute på Drottningholm och vi konstaterar att bilen tar sig ner sakta och säkert helt på egen hand.