EMMA ÖPPNAR DEN massiva ekporten som leder in till Handelshögskolan i Stockholm. Det privatägda universitetet på Sveavägen med drygt 2000 ekonomistudenter. Grundat 1909 på initiativ av det svenska näringslivet där nuvarande huvudbyggnad uppfördes 1925, ritat av arkitekt Ivar Tengbom.
Efter arbete på IBM i USA, lågkonjunktur 2002 och flytt tillbaka hem till Sverige läste Emma Sjöström boken Funky Business och intresset för en ny, möjlig yrkesväg väcktes. Begreppet CSR hade börjat florera och eftersom miljö-och rättvisefrågor, analyser och uttryck i skrift var intressesfärer, insåg Emma att det kunde vara forskare hon ville bli. En lucka öppnade sig på Handelshögskolan 2003.

– Jag arbetade till en början som forskningsassistent i ett projekt om hållbara investeringar eller, ansvarsfulla investeringar, som man ofta sa på den tiden. Uppgiften handlade om att kartlägga hållberhetsindex. Två decennier senare arbetar Emma som disputerad forskare inom hållbar finans här på Handels i Stockholm samt är en av flera forskningsledare inom Misum.

– Som den organisationsforskare jag är känns det fortsatt väldigt kul att fokusera arbetet inom finansmarknaden, att få vara med på hela resan inom hållbar finans. Min forskning handlar om samspel och påverkan mellan olika aktörer, snarare än mer finanstekniska frågor. Det handlar om kommunikation, dialog och strategi för att driva hållbarhetsfrågor via ägarrollen. Eller, ESG som man i dag ofta benämner det. – I början av 1990-talet diskuterade många globala företag vad som kunde göras och vilket ansvar de själva kunde tänkas ha gällande hållbarhetsfrågor. Nya strömningar och ett nyvaknat intresse som nu även handlade om etik och miljö.

– Outsourcing till låglöneländer har ju inte alltid funnits och den har nog varit en viktig faktor i diskussionen kring just företagens ansvar. Hur produkter tillverkades av underleverantörer och hur det kopplades till bolagens varumärken tvingade fram en diskussion om vad och vilka skyldigheter som fanns inom just hållbarhet. Bland annat barnarbete var en av de största frågorna vid den här tiden.

– När begreppet CSR och företagens sociala ansvar växte fram var den frågan stor. Problematiken med barnarbete och mänskliga rättigheter finns fortsatt kvar idag men fokus är nu mer styrt mot klimatet, konstaterar Emma.2001 FICK AP-FONDERNA en proposition med uppmaning om att de i sina placeringar skulle ta hänsyn till etik och miljö men aktiviteten kring den typen av investeringar var inte alls lika utbredd som i dag. Hållbar finans, menar Emma, handlar för många investerare om att välja in, välja bort eller påverka. Och i dagsläget finns en mer uttalad förväntan hos kapitalägare och förvaltare att bolagen ska göra det rätta. – Där finns en skiljelinje i frågeställningen. Ska man som investerare sälja av sitt innehav eller stanna kvar och påverka i bolag som inte går i hållbar riktning.

Gemene man kanske säljer av därför att de inte vill att deras sparande ska finnas i bolag som agerar klandervärt. De institutionella ägarna kan vara mer tålmodiga och tänka långsiktigt. – De analyserar den finansiella utvecklingen. Hur aktievärdet påverkas och vad som har mest effekt. Går på bolagstämmor, uttrycker sina åsikter och skapar dialog med företagens styrelser. Kanske ger det hela några år för att se om en förändring sker.

– Om ett bolag agerat klandervärt kan investerare ställa frågor och kräva svar om det som skett. På mer allmän nivå kan de uttrycka en åsikt om vad de framåt vill se gällande hållbarhetsarbetet. Ägarna kan också ta ansvar för att en styrelse tillsätts som är lämpad för uppgiften att nå målen. Men bolaget har alltid ansvar för utförande och detaljstyrning. Forskning har visat att en gemensam röst ger styrka och större chans och möjlighet till positiv påverkan.

– Vi ser att det gör skillnad när ägare och investerare gått samman i en koalition och påverkat företagen. Något som blivit alltmer vanligt att arbeta utifrån. Även en mindre ägare kan nå framgång så länge man är en bra och trovärdig samtalspartner. Någon som kan förstå företagets hela komplexitet, som hellre bedriver dialog än kampanj. Begreppet materialitet, som det nu talas mycket om, innebär att en fråga har en finansiell, affärsmässig relevans.

– Man definierar vad som verkligen har betydelse ur det perspektivet. Vattenfrågor kanske är materiellt för ett bryggeri, men inte för ett IT-bolag. En ny studie visar att man nått flera procentenheter större framgång i dialogerna med bolag kring just materiella frågor i jämförelse med de icke-materiella.

Bolag och aktieägare spelar väl i samma team?
– Ja, på så vis finns goda förutsättningar för framgångsrika dialoger, men det kan ju också vara kostsamt för bolag att göra vissa av de här förändringarna. Särskilt i det kortare perspektivet. Aktieägare kan även sinsemellan ha olika uppfattning om vad som är rimligt, därför är det inte alltid självklart att förslagen går igenom.

Finns det genusskillnader i hur man tänker och förhåller sig till sektorn?
– Ja, det finns bland annat en studie som visat att när fler kvinnor sitter i en styrelse är bolagen mer benägna att göra klimatåtaganden via exempelvis Science Based Targets. På så sätt kan man säga att det spelar roll vem som sitter i styrelsen.

Du har kallat aktieägare för normentreprenörer?
– Med det menar jag att institutionella investerare kan vara med och påverka och förändra idéer om var gränsen går för ett företags ansvar. Ta till exempel på nittiotalet när bolag anklagades för barnarbete och replikerade att de inte ägde fabrikerna där det förekom och därmed inte hade ansvar för frågan. Det skulle uppfattas som direkt chockartat om ett företag uttryckte sig på det viset idag. Något har alltså hänt. En förflyttning av normen har skett, där ESG-orienterade investerare tillsammans med andra påtryckare spelat en roll.

Etik och moral blir alltmer integrerat i hållbarhetsfrågorna?
– Finans tänker man sig nog är väldigt exakt och rationellt. Och en sida av finans är siffror, vetenskap och teorier som nästan är att likna vid naturlagar där man i olika modeller kan räkna på risk och avkastning. Sen har vi även nu den andra sidan av finans som handlar om hållbarhet och som tar sin utgångspunkt i andra värden. I dag försöker man febrilt koppla ihop de här båda logikerna med varandra, berättar Emma. – Hur gör vi finans av hållbarhet. Hur kan vi räkna, mäta och sätta ett finansiellt värde på till exempel biologisk mångfald. Beaktandet av externaliteter behöver packas in i en modell för att landa i de finansiella besluten.

Är det lite av en Rubiks kub just nu, där man vrider och vänder på saker och ting för att hitta nya sätt och vägar till vad som är rätt eller fel?
– Ja, det finns en ökad aktivitet i att stimulera hållbarhetstänk från delar av reglering och EU. Att styra om finansiella flöden i en mer hållbar riktning och att försöka stävja till exempel greenwashing. Det blir mer uppstyrt, standardiserat och samma spelregler för alla. Trovärdighet är A och O för en fungerande finansmarknad och där ställs nu allt högre krav på transparens och ökad redovisning. – Bolagen behöver kunna visa att de haft dialoger samt dess effekt. Samtal, agerande och transparens är framåt det man förväntar sig. Därav artikel åtta- och niofonderna. Utger man sig för att vara en fond med någon typ av påverkan ska man kunna förklara hur det går till. Hållbarhet kan idag vara mer självspelande med fler affärsmässiga argument för att gå i rätt riktning. – Jag har svårt att tänka mig att hållbarhetsarbetet och trenden skulle hållas tillbaka av någon anledning, men den kan ju ändra karaktär. Globalt är aktiviteten stor kring lösningar och överenskommelser. Ett systemtänk kring hållbarhetsfrågor kan möjliggöra större kliv framåt. Därför är den politiska viljan viktig. Om bolag ska ställa om behöver de ekonomiska incitament för att snabbare kunna agera. – Investerare försöker hela tiden läsa av åt vilket håll vi är på väg och allt hänger ihop. De stora politiska besluten är avgörande för att släppa loss kraften som finns i kapitalmarknaden och nå en förändring.

Måste man vara modig som politiker när det gäller hållbar finans?
– Det tror jag, fast hållbarhet handlar ju om att skapa resiliens i samhället. Det är något som gör samhället starkt. Ta bara energin. Det hade inte varit fel om vi haft en mer utbyggd, exempelvis vindkraft, och inte som nu beroende av fossila bränslen från länder i krig. Om vi globalt har fungerande ekosystem, medborgare med rimligt leverne och anständiga arbetsvillkor. Möjlighet till skolgång, jämställdhet och fiskar kvar i vattnen så att vi slipper ödsla enorma resurser på att återskapa korallrev. Då har vi något som håller över tid–ett samhälle som står pall–något fundamentalt för ett väl fungerande samhälle. I vår del av världen är det kanske lätt att tro att det är odelat positivt att arbeta med hållbarhetsfrågor. Men globalt sett är det inte alltid så.

– I delar av bland annat Asien handlar det om jobb, att stänga kolgruvor är i många fall inte en klimatfråga utan en arbetslöshetsfråga. Det är lätt att sitta här i Norden och tycka till. Vi hamnar inte i de här målkonflikterna på samma avgörande sätt som många andra gör globalt. Ibland är hållbara investeringar win-win med finansmarknaden men när så inte är fallet är det viktigt att politiken kan gå in och göra det rätta på lång sikt, resonerar Emma.

Vilka trender florerar inom hållbar finans 2023-2024?
– Klimatet är det man ser och hör mest om nu men bubblaren är biologisk mångfald. Jag tror vi kommer se mer fokus på effektmätning, impact, vad som faktiskt kommer ut av investeringarna. Och att kunna påverka bolag via finansieringen. Göra det svårare att få tillgång till finansiering av bland annat fossil verksamhet och ställa krav när det handlar om obligationer eller lån. Även det att man går via juridiken, trendspanar Emma. – Fler stämningar mot både bolag och investerare syns nu kring ESG-frågor.
Företag blir stämda och ställda inför domstol av investerare för att de inte gett svar på nödvändig information. Och kampanjorganisationer stämmer investerare för att de inte tar tillräckligt ansvar för framtiden. Innovationer kring hur man kan försörja finansmarknaden med det den behöver för att kunna göra det den vill, kommer vi också att se.
– Nya möjligheter i och med AI där man kan skrapa, sortera och processa data och via satellitbilder avslöja hur saker och ting faktiskt utvecklat sig i den fysiska världen. Ni har en ordlista där ni sökt efter hur bolag samtalar om klimat och hållbarhet.
– Vi hittade de mest förekommande orden i IPCC:s rapporter som blev vår lista. Vi ville se om klimat tas upp med investerare i bolagens kvartalsvisa earning calls. De senaste 20 åren har det legat ganska still men från 2019 syns betydligt mer klimatprat i de här sammanhangen. Försäkringsbolagen ligger i topp med ord som ”nat cat”, en förkortning för naturkatastrof vilket ju numera är helt centralt för deras affär. De bolag som har större mängd klimatprat ser vi också minskar sina sina utsläpp av växthusgaser under nästkommande år Emma Sjöström avslutar med en sista trendspaning: – Nu kommer en ny generation, från bland annat Handelshögskolan, som intresserar sig för och är väldigt kunniga inom hållbar finans. Dom kommer att ställa andra krav och frågor samt tycka det är helt självklart att de har relevans

Misum = Mistra Center for Sustainable Markets.
ESG = Environmental, Social and corporate Governance.
CSR = Corporate Social Responsibility