LAPIDUS OM NUTID, FRAMTID OCH ETISKA DILEMMAN

I avkopplande atmosfär och natur har författaren Jens Lapidus skrivit sin nya roman Paradis city. Även om han ser det som osannolikt att inträffa vill han i boken höja ett varningens finger för ett framtida polariserat samhälle med särområden, kriminalitet och maktmissbruk. ”Om allt går åt helvete, vart leder det landet då?”

TEXT OCH FOTO: CAROLINE TÖNNIES

HAN ÄR EGENTLIGEN inte direkt någon naturmänniska, åtminstone inte på så vis att han skulle ta med sig tält och stormkök för att ge sig ut på hajk en månad. Men han gillar verkligen att vistas i naturen. I skidbacken, längdspåret eller på mountainbiken i Hellasgården tillsammans med kompisar som även de är hooked på sporten.*
– Ja, skrattar han, jag är en överenergisk person och behöver aktivitet. Känslan, farten och särskilt att få åka utför, nedför är fantastisk. Avkoppling och adrenalin i ett och samma. Jens Lapidus, författaren som för fyra år sedan sa tack och adjö till advokatyrket och i stället satsa de helhjärtat på skrivandet. Och som flyttade till Mallorca, Palma, med sin fru Hedda och de tre barnen.
– Vi funderade 2017 på att flytta till Los Angeles, vi var till och med där för rekognosering men kände att det var som att avståndet skulle bli för långt från Sverige. En för stor skillnad och flytt och vi ville inte klippa banden så pass med Sverige, berättar Jens. I stället blev det alltså Palma i tre år med skön värme, avkopplande atmosfär och möjlighet till mer spontanitet i livet. Och nu, sedan ett år, tillbaka i Sverige och Södermalm.

– Jag älskar verkligen Stockholm med närheten till allt. Vatten, skärgården, Hammarbybacken, Ågesta och Hellasgården. Att ha naturen så nära och att inne i stan kunna gå upp på Skinnarviksberget med en picknicfilt och fascineras av en 360 graders vy över huvudstaden. En liten storstad med bra influenser, barer, kultur, konst och subkulturer. Man kan promenera varsomhelst och jag träffar nästan alltid på bekanta längs vägen. Jag gillar verkligen det. Både jag och min fru har våra rötter här, vi är liksom grundade i Stockholm.
Det han inte gillar – tycker är trist att se – är segregationen som blir alltmer tydlig i vårt samhälle. I sin nya bok Paradis city har han därför dragit ut linjerna dramatiskt i en framtidsskildring som är både obehaglig och spännande. En dystopi där gränsöverskridanden och maktmissbruk inskränker individers frihet och rätt i samhället

– Jag har velat skildra ett Sverige som är polariserat, ett Sverige med superultra konsumism, med influencers, yta och all skit de vill sälja på oss. Med särområden, murar och kriminalitet. Jag vill höja ett varningens finger. Om allt går åt helvete, vart leder det landet då? Det kan faktiskt gå åt helvete om vi inte passar oss för omständigheter som finns redan idag, säger Jens i en ton av både allvar och oro. Han började först skriva på något annat men valde i stället efter ett år en helt ny väg och kom i mål nu i januari, tre år senare, med boken Paradis city.
– Jag har alltid många kreativa idéer som jag bearbetar. Olika tankar och processer och jag är nog egentligen en ganska ostrukturerad författare. När jag skriver mina böcker kör jag bara, även om jag har en tydlig idé, förklarar Jens. Grundtanken finns alltid där men den kan ändras längs vägen. Ibland backar han och ändrar helt. Stryker, lägger till, kollar av så kopplingar blir logiska och följer rätt.
– Jag har samma systematik i mitt skrivande språk som förut och jag vill alltid ge antagonisten bästa argumentet i mina berättelser, men i Paradis city är språket lugnare. Inte lika studsigt som i de tidigare böckerna.
Den enorma längtan efter att få skriva har ständigt funnits där och kanske är det just det som varit drivkraften, oavsett yrkesval. – Tidigare var jag mer verbal än skrivande. Verbalt stökig, kanske. Men jag har alltid älskat att uttrycka mig och jag tänkte att advokatyrket skulle kunna passa mig – en plattform där jag i stället kunde ha ordet som vapen. Men affärsjuridiken som mestadels inbegriper avtalsskrivande gav inte riktigt den ventil och kanal Jens sökte och behövde.
– Jag ville känna att arbetet betydde något för mig, i hjärtat. Rollen som brottsmålsadvokat innebar också en mer verbal framställan och jag fick dessutom en djupare inblick i den kriminella världen. Han fick även en djupare inblick och insikt om människan bakom fasaden, en insyn i de åtalades livsberättelser.
– Ja, berättelser från de mer bespottade personerna i samhället. Jag såg dem som människor också, och upptäckte att liv och val kanske inte var så svart eller vitt för dem heller.

SAMHÄLLETS ÖVRE OCH undre skikt har ständigt intresserat Jens och efter 15 år inom advokatyrket fanns stoff att skriva om. Etik och moral, rätt eller fel, leva eller dö är stora livsfrågor och i boken Paradis city byggs murar kring det som samhället och makten inte klarar av att hantera. Murar och no-go-zoner för att skydda resten av Sverige mot våld och knark och där karaktärernas drivkrafter skiljer sig markant.
– Emirs drivkraft är ju stålar, Nova vill vara populär och vill lyckas på ett materiellt sätt medan Fredrika vill vara en bra och regelrätt polis, berättar Jens. Det handlar om orsak och verkan i samhällets olika sfärer vilka ständigt krockar, slits isär, kopplas samman, kolliderar och möts. Men det handlar även om tillit, svek, förtroenden och kärlek. Där möjligheter, makt och livsval blir avgörande. – I den här boken har jag kunnat lyfta fram valen mer tydligt än tidigare. Själv tror jag inte att jag så ofta i min vardag möts av såna etiska och moraliska frågeställningar, men mina karaktärer ställs ju ständigt inför verkligt aktiva val. Moral, konflikt, etik, dilemma, moral, konflikt…där både förnuft och reptilhjärna sätter in. De kriminella har något som Jens alltid upplevt som skrämmande, och även i Paradis city är han trogen sina fixeringar.

– Det är en frihetsgrej, de här kriminella männen skiter fullständigt i civilisationens regler. Något som både fascinerar och skrämmer mig på en och samma gång. Emir är ju en sån typ av person jag ständigt återkommer till och fascineras av. Jens har i Paradis city även skapat nya ”värdeord” i vårt svenska språk. Omskrivningar av inte så trevliga saker såsom särområde i stället för ghetto. Trevnadsdelare i stället för mur, intrångsgång och SGI – särskilt gängrelaterad individ – är ytterligare några exempel. – I samhället bestämmer vi vad de betyder för oss, vad vi vill att orden ska stå för och vilken värdering vi ska koppla till ordet. Han tar kliv bort från det som är i dag – till det man önskar aldrig blir en realitet.
– Danmark har ju idag en så kallad ghettolagstiftning, med vissa krav på invandrare i vissa områden. Och här kastas kriminella ut ur folkhemmet och mister sjukförsäkringar och samhällets skyddsnät. Jag har medvetet lagt storyn nära det som redan finns i dagens samhälle, året 2021, en symbolik för hur jag menar saker och ting faktiskt inte fungerar. Avlyssning som kan ge upphov till integritetskränkning till exempel.

– Vi behöver vara vaksamma för intressekonflikter som kan uppstå och exempelvis situationer med anonyma vittnen som på grund av hotbilden inte vågar vittna. Redan nu har polisen tillåtelse att sätta in trojaner i de kriminellas olika chattar och här måste vi ha skyddsmekanismer så att medlen inte råkar användas i fel syften. Och någon måste våga styra. I Paradis city blir inrikesministern kidnappad i den värsta av no-go-zonerna vilket skapar tumult, skräck och förvirring. Att vara politiker i dagsläget, i vårt samhälle, tror Jens är svårare än någonsin tidigare. – Folk är engagerade och ser gärna saker och ting i svart eller vitt, vilket något sällan eller aldrig verkligen är. Det finns väldigt många backseat drivers på sociala medier som i kör vrålar ut sina åsikter men aldrig behöver ta ansvar för dem.

HUR FRAMTIDEN DE FACTO kommer att se ut vet ingen och gällande Jens Lapidus skivande skulle han själv inte bli alldeles förvånad om han tio år framåt i tiden skriver i en helt annan genre.
– Nu skriver jag ju intriger där karaktärerna hamnat i knepigt utsatta lägen; vad har hänt, hur ska de lösa situationerna. Kanske hittar jag en annan typ av karaktärer längre fram tillsammans med ett annat språk? Jag vill alltid ha utmaningar och se vad jag klarar av, säger Jens engagerat. Apropå utmaningar lämnade han alltså Paradis city till förlaget nu i januari och sedan dess har marknadsföringen av boken engagerat helhjärtat. Han har dessutom precis startat ett produktionsbolag med Nicklas Wikström, släppt en ny barnbok om Dillstaligan i samarbete med sin fru Hedda och Gustaf Lord samt Snabba cash som visas på Netflix under våren. Tematiken är densamma men berättelse och karaktärer nyskapade. Jesper Ganslandt står för regin och Jens Lapidus har skrivit manus till ett av avsnitten.
– Ja, det har varit och är en kreativ och kul tid. Att se det nya Snabba cash växa fram tillsammans med manusförfattaren Oskar Söderlund och Jesper har varit spännande. Vi har ställt oss frågan vad Snabba cashs dna egentligen är? Det kommer bli en modern tappning och jag lovar att den kommer slå ner som en bomb. I april 2021. Och när du läser det här har Jens Lapidus redan börjat skriva på sin nästa roman.

JENS LAPIDUS

Född: 1974
Uppväxt: Gröndal
Familj: Fru och tre barn.
Bor: Södermalm, Stockholm.
Barndomsdröm: Bli brandman.
Framtidsdröm: Jag lever min dröm.
Gillar just nu att: Längdsäsongen har precis tagit slut och cykelsäsongen inte riktigt börjat än, så jag befinner mig i limbo.
Blir glad av: Civilkurage.
Det stressar alltid: När vi ska ha gäster och det inte är städat hemma. Tur att man inte har gäster nuförtiden….hahahaha.
Mest stolt över i livet: Mina barn.
Dold talang: Lagar en vidunderlig fisksoppa.
Cravings: Polly, både ljusa och mörka.
Skulle gärna äta en påse om dagen men
mitt överjag har lite att säga till om där.
Favoritförfattare: Don Winslow.