Die Neue Neue Klasse

DET ÄR 50-TALETS Tyskland och bilarna som visas hos BMW säljarna är endast modellerna 501 och 502. De är stora, lyxiga och dyra samt kommer att få smeknamnet Barockängel p.g.a. sin bulliga design. Bilen visar sig vara allt för dyr både i inköp och bränslekostnad. Till skillnad mot de andra stora tillverkarna i Europa som har börjat satsa på mindre, billiga bilar som fler kunde ha råd med. I mitten av 50-talet börjar det se dystert ut för BMW, kassan sinar med en låg försäljning av den nu omoderna 501/502. Räddningen för BMW kommer 1959 när Herbert Quandt köper majoriteten av aktierna och tar kontroll över företaget. Med nya pengar i kassan så börjar framtagningen av en ny modell, en modern mellanstor familjebil som skulle ta upp fighten med de andra stora bilföretagen i Europa. Bilen visas på Frankfurts bilsalong hösten 1961. Bilen presenteras som BMW 1500, där 1500 berättar motorns cylindervolym. Bilen är modernt byggd med självbärande kaross, delad bakvagn och en helt ny fyrcylindrig motor. Bilen är gjord för att kunna byggas på löpande band och massproduceras. Bilen var en omedelbar succé och året efter går BMW med vinst igen. Designen stod designchefen Wilhelm Hofmeister för vilken kommer att följa BMW under flera år efteråt. Hofmeister kommer även att sätta ett designelement som finns än idag hos BMW:s bilar den s.k. Hofmeister Kink. Den nya BMW´n får namnet Neue Klasse (Den nya klassen) och kommer i två kaross versioner, fyra-dörrars sedan samt en vacker två-dörrars Coupé. Produktionen kommer att vara i 10 år mellan 62-72 och blir ett nytt startskott för det BMW vi känner till idag.

NU 60 ÅR SENARE får jag nycklarna till BMW´s senaste modell en BMW M235i xDrive Gran Coupé. En fyra-dörrars sedan i C-segmentet med en lång sluttande C-stolpe och där fönstret avslutas med en klassisk Hofmeister Kink. Bilens design förklaras lättast som en fyra-dörrar sedan med coupedesign, taklinjen följer karossen mer naturligt än en vanlig sedan. På BMW språk blir detta en Gran Design och har varit ett karossalternativ till flera av BMW´s modeller sedan 2012.

Designen är modern och tuff och man kan tydligt se hur luftflödet flyter över karossen när bilen framförs. Tack vare att M235 GC är 20 cm längre än de bilar som delar plattform, så kan bilen få denna vackra design som bilen har fått. Färgen är i den härliga Masino Blue Metallic med den klassiska Shadow Line, där alla kromade lister byts ut till svarta. Modellen har utrustats med bredare trösklar, stora intag fram samt en extra liten vinge på skuffen för att ge bilen lite mer av en ducktaile. Allt detta ger bilen ett mer sportigt utseende, som visar sig passa väl med bilens körkaraktär. Dock är detta inte en BMW som vi är vana att en BMW är. Här sitter nämligen motorn monterad på tvären i stället för längsgående vilket BMW är kände för, samt att bilen är utvecklad från en framhjulsdriven modell. Detta är en ny väg som BMW har valt, att ta steget från att vara en av de sista av biltillverkarna som har bakhjulsdrift. Men försäljningssiffrorna visar att beslutet blev en succé. Jag personligen som BMW-fantast kände att nu går det utför för mitt favoritmärke. Men så fel jag kunde ha.

Jag öppnar huven och där sitter motorn, nu monterad på tvären mellan framhjulen. På den svarta plastkåpan står det MPerformance och det ger mig ett leende. Med 2 liter utdelad på 4 cylindrar och med hjälp av en turbo så levererar motorn 306 hk och 450 Nm som är endast 15 hk mindre än den nu legendariska 3,2 liters S50B32 motorn som satt i BMW M3 e36 karossen. När jag sätter mig i M235 så känner jag igen mig från de andra modellerna i BMW´s utbud, så det är lätt att byta mellan modellerna utan att behöva lära sig allting igen om vad alla knappar gör. Sätena är så där härligt skålade, inte allt för omkramade utan en mer behaglig omfamning, vilket ger tillräckligt stöd för lite mer avancerad körning på kurviga vägar. Trots bilens storlek så finns det helt okey med plats för mig i framsätet. Dock blir baksätet oanvändbart när jag sitter fram med min 194 cm. Precis som många andra bilar så har denna stämningsbelysning som skall ge en mer harmoniskt upplevelse i bilen, men här har BMW gått ett steg längre och har en upplyst panel som går runt längs en list på instrumentpanelen sen vidare ut i dörrarna. Ett riktigt läckert sett att ge en behagligt upplyst kupé.Startknappen trycks in och motorn hoppar igång direkt och ger ifrån sig ett härligt 4 cylindrigt muller, med ett snabbt tryck på gaspedalen så hör man hur det smäller och bluddrar från avgassystemet. Det är sådant som ger bilar sin charm och visar att här är det något som menar allvar. Medans motortempen skall gå upp så bläddrar jag igenom bilens inställningar och hittar en intressant detalj som jag aldrig har sett förut. Jag kan justera det artificiella motorljud som ljuder genom bilens högtalare, då menar jag inte att byta mellan olika ljudstilar, utan här går det näst intill att stänga av det fejkade motorljudet, vilket är en positiv sak om man vill köra med dovt ljud i kupén. Väljer Comfort-mode på fjädringen och växellådan i Auto, bilen rullar sakta iväg och även i detta läge så hörs ett mysigt bluddrandet vid varje växling. Är som att bilen vill berätta för dig varje gång en växling har gjorts på den 8-växlade Steptroniclådan. Fast jag har valt comfort så känns bilen rätt så stötig vid fartgupp, vilket kanske inte är till allas förtjusning, men i mitt tycke så är det så en bil skall kännas. Dagen till ära är det ett härligt soligt sommarväder ute, en perfekt dag för att testa bilar, så bestämmer mig för att bege mig ut till min västliga testslinga för lite mer avancerad körning. När jag kommer fram så trycker jag på sportläge för motorn, växelspaken skjuts in i sport och antispinn sätts i sportläge. Trycker hårt på bromsen och trycker ner gaspedalen. Launch Control Active kommer upp på displayen och berättar att den är redo för launch. Jag drar foten snabbt till vänster för att släppa bromsen och bilen skjuter i väg ordentligt, växlarna bara smäller i och efter 4,8 sekunder är bilen uppe i 100 km/h. Men bilen slutar inte att skjuta på där utan fortsätter till sin begränsade topphastighet på 250 km/h.
I de tighta kurvorna på min teststräcka så visar bilen upp sin potential, trotts att det är en framhjulsdriven konstruktion från början så finns inga tendenser till understyrning. Den suger sig ner mot vägen och styr dit jag vill att den skall styra. I snabba kurviga partierna så glider den igenom. Det är i kurvorna som bilen visar sin riktiga karaktär. Bilen vill att man pressar den hårdare och hårdare. BMW M235i GC känns så mycket mindre och lättare än vad den är. Vilket kan vara lite lurigt för en del, men i stadskörning så är det bara possitivt, Det är inte växellådan som bestämmer utan det är föraren som bestämmer genom att dra i paddlarna. Tiden det tar för att gå till en ny växel är fenomenal, dagens automatlådor känns nästintill som en DGS låda. Nästa växel är redan i innan jag tryckt in växelpaddeln ända in. Testar att köra sträckan flera gånger. Först med allting i Sport men växellådan i Auto. Men det som imponerar mest är när bilen är inställd på comfort och ändå känns så pass kompetent. Bilens hjälpsystem finns där i bakgrunden och hjälper till ordentligt i comfort läget. Utan att störa alldeles för mycket i körningen.
SAMMANFATTNINGEN av BMW M235i xDrive Gran Coupé. För mig som BMW frälst så kändes det lite vemodigt med en tvärställd motor. Men det är som bortblåst efter att jag har kört bilen under sju roliga dagar. Att detta inte är en The Ultimate Driving Machine kan jag inte påstå. Den är rolig att köra vart än man kör, vare sig på kruviga vägar eller en sakta cruise genom staden. Men mitt BMW hjärta säger att den skulle kunnat kännas lite mer bakhjulsdriven. Drivningen är max 50 % bak i denna konfiguration med denna plattform. Man kan inte få allt, men jag vet att jag har hittat min nya Neue Class i alla fall. En läcker liten sedan med ordentlig väghållning och kraft.