REKLAMENS GORDON GECKO

THOMAS HAR SJÄLV EN gedigen bakgrund i reklambyråbranschen. Utbildad på Berghs, tio år som copywriter på olika reklambyråer i Stockholm såsom Ogilvy & Mather, Brindfors och Stenströms och sen egna byråer. I sin ungdom hade han förmånen att få vara med om reklambranschens sista storhetstid. Åren före internet. Då byråsidan kunde få tänka i veckor på en idé och de som ägde byråerna fick betalt för nedlagd tid. Per timme.

Vad är bakgrunden och inspirationen till boken?
– Jag bestämde mig för att skriva när jag började läsa böcker i tonåren. Jag slukade allt och blev hänförd av Ernest Hemingway, F Scott Fitzgerald och W Somer- set Maugham. På den här tiden fanns det legender i reklambranschen, som skrev gudabenådade annonser. En dag ville jag också bli Sveriges bästa copywriter.
Så kartan ritades om. Det där med att skriva böcker ck komma sen. Jag ville lyckas. Bli berömd. Innan jag lämnade branschen för gott. Och eftersom det tog så många år innan jag började skriva, visste jag att jag ville skriva om reklamvärlden. Den jag visste något om. Men stora reklammän som skrivit böcker, brukar berätta om det goda med kreativ reklam utifrån ett ovanifrån-perspektiv.

Hur menar du?
– Jo, jag ville försöka beskriva den kreativa rekla- men utifrån ett ”på-golvet-perspektiv”. Och dessutom berätta om den här tiden, som inte nns längre. Men – och det här är viktigt! Jag ville också skriva en roman om livet. Då måste det nnas en parallell historia. Om svek, kärlek och död. Och under de första tio åren hände det en massa konstiga saker, som gav mig fröet till den här berättelsen.

Hur växte historien fram?
– För tjugo år sedan flyttade jag ut från stan, till ett hus vid havet. Där i skärgården fanns allt jag saknat
i Stockholm. På något vis hittade jag hem. Naturen läkte min stressade själ. Nu fanns allt på plats. Utom berättelsen. En januarikväll eldade jag i den stora öppna spisen och drog fram en fåtölj till brasan, blickade ut över havet och började skriva. Jag skrev febrigt för hand, men allt tog stopp vid 50 sidor. Då visste jag inte vad det berodde på. Ett par år senare var barnen utflugna. Jag började också resa mer. Och när jag gjorde min första långresa, förstod jag att det var min chans. Då tog jag upp pennan igen och fortsatte där jag slutat. Mina ord ville aldrig ta slut. En berättelse växte fram.

Berätta om boken.
– Lögnen utspelar sig i Stockholms reklambyråvärld i en tid då arbetstempot och konkurrensen var mördande. Byråledarna härskar i sina egna små byråriken. Här rör sig Herman Hell, en ung lovande och ambitiös kreatör. Hans mål är att ta över ett av dessa små riken och det mesta går hans väg. Till en början. Men till slut kraschar Hermans liv. Han går in i väg- gen, drar sig undan världen och yr ut till sitt hus i ytterskärgården. Där han berättar sin historia. I upplösningen kommer också bokens twist, som för- klarar titeln.

Hur såg reklambyråbranschen ut under 1980- och 1990-talen?
– Den stora skillnaden med reklam då mot nu, är att vi inte hade internet. Plus att när jag började fanns inga datorer knappt. Första åren skrev jag på en IBM med kula, med suddtangent, som var en nymodighet på den tiden. Då fanns också mycket färre byråer än idag. En annan stor skillnad är persongalleriet. På den tiden fanns det oerhört färgstarka personligheter i reklam- branschen, som kunde säga upp kunder – om de inte fick som de ville. Eller bara få ett raseriutbrott internt på någon stackars kreatör.

Så, hur mycket i boken är sant?
– Boken är ju baserad på en verklig historia. Men för att inte stöta mig med någon, måste jag svara så här som Somerset Maugham så klokt en gång skrev: ”Det bor ett stycke bluffmakare i varje berättare.” Den här berättelsen är en roman. Däremot har era av händelserna i denna bok skett i verkligheten. Jag har tagit mig stora friheter. Ett exempel: Jag har byggt de viktigaste karaktärerna i persongalleriet med hjälp av era olika kända reklampersonligheter. Plockat ett karaktärsdrag här, och ett där till det blev en ny romanpersonlighet.

Hur har det varit att skriva den?
– Man kan säga att jag skrev en bok, istället för att behöva gå i terapi. Min roman växte fram med hjälp av blod, svett och tårar. På något vis behövde jag göra det här. Någonstans räknade jag ut att det tog mig 2 356 timmar att skriva Lögnen. Det har varit det roligaste – och det svåraste jag någonsin publicerat. Det har tagit mig fyra vintrar att kom- ma till punkten att publicera boken. Men det har också varit en stor glädje. Eftersom jag velat skriva en roman så länge.

Du är ju i reklambranschen – hur gör du själv reklam för din bok?
– Bra reklam handlar ju om att lägga rätt känsla till fakta. För första gången i mitt yrkesliv, hade jag ingen uppdragsgivare, mer än mig själv. Alltså fanns inga hinder? Jo, budgeten! Jag har lagt ner kanske 50-60 000 kronor ur egen ficka plus för- lagets insats. Jag kom fram till tre saker jag trodde
på. Och hade råd med! Först bestämde jag mig för att satsa på sociala medier och en egen Lögnen- Facebook-och Instagramsida. Jag hade en bokrelease i mars, för människor som på något vis bidragit till boken. Och så har jag skickat ut pressreleaser för att min bok skulle nå media. Sedan får boken börja tala, istället för jag. Vi får hoppas att boken är bättre än reklamen.

Finns det tankar på er böcker?
– De senaste 16 åren har jag varit delägare i ett litet dykhotell i Filippinerna. Där har det hänt ännu mer konstiga saker, än under alla mina år i reklambranschen. I clinchen mellan vårt västerländska, effektiva sätt att jobba på – och det asiatiska där man lever för dagen, finns det en stor portion humor. Än så länge är allt jag skrivit en arbetstitel: ”Control, Alt, Delete.” Jag skulle gärna göra om det igen, utan tvekan. Även om världen
är full av olästa böcker. Hoppas jag att få bidra med en till.