Historiska Sibirien

I slutet på 1800-talet ökade Stockholms befolkning kraftigt, på 30 år steg invånarantalet från 136 000 till omkring 300 000. Nedre Norrmalm var i princip fullbyggt men i och med 1879 års stadsplan kunde områdena i stadens norra utkant tas i anspråk. Det ansågs avlägset beläget och det kunde kännas som en ”förvisning” att behöva flytta dit, därav öknamnet Sibirien.

TEXT: HEDDA LAPIDUS | FOTO: STOCKHOLMSKÄLLAN

SIBIRIEN UPPFÖRDES STORA ENKLA hyreskaserner, ofta byggda i spekulationssyfte, och planerades med många små lägenheter för att hysa i huvudsak arbetare och deras familjer. En del av de som flyttade dit kom från landsbygden och saknade bostad överhuvudtaget, andra lämnade den gamla kåkbebyggelsen på Ladugårdslandet eller Södermalm för att hittaen bättre bostad. Många hyste inneboende och trångboddheten var stor. Nu ligger området centralt men benämningen används än idag. Det
finns olika uppfattningar om vilka gator som ramar in Sibirien. Den vanligaste avgränsningen är Sveavägen i väst, Cedersdalsgatan i norr, Birger Jarlsgatan i öst och Odengatan i syd, även om vissa vill sträcka området i ända till Valhallavägen i öster. Ytterligare en variant är att gränsen söderut går inne
på gårdarna på Odengatans norra sida. De som bor i gathusen bor då alltså inte i Sibirien, däremot de boende i gårdshusen.

FÖRE 1879 ÅRS STADSPLANERING var området en lantlig utkant på ömse sidor av landsvägen mot Roslagen (nuvarande Roslagsgatan). Bebyggelsen bestod av malmgårdar med stora trädgårdar. I dag återstår endast 1700-talsmalmgården Browallshof. I den forna huvudbyggnaden återstartades 1984 värdshuset Clas på Hörnet, efter att ha varit nedlagt sedan 1860-talet. De dammar som fanns för odling av
rudor har gett namn åt det angränsande bostadsområdet Ruddammen. På Petrus Tillaeus stockholmskarta från 1731 är området inte utsatt och Surbrunnsgatan är den enda gatan i väst-östlig riktning. I söder-norr går ”Wägen till Norr Tull” med dess tullstuga längst i norr intill ”Stadens Staquet”.

NAMNET SURBRUNN KOMMER AV hälsobrunnen på Surbrunnsgatans södra sida.Brunnen, som senare gick under namnet Norra hälsobrunnen eller Norra Brunn, varsannolikt Stockholms äldsta hälsobrunn, från 1600-talets slut. Dess källåder skadadespå 1760-talet och under 1800-talet förändrades hälsobrunnens karaktär ochblev mera en nöjes- än en brunnsinrättning. 1902 revs anläggningen och ersattes avdagens bostadsbebyggelse under vilken delar av källaren finns bevarad

SÅ SENT SOM UNDER 1900-talets första årtionde uppfördes i Sibirien drygt hundra- talet hyreshus avsedda för arbetare och låginkomsttagare i enkel och återhållsam jugendstil. Därefter minskade husbyggandet på grund av krig och kristid.
Den akuta bostadsbristen i Stockholm under slutet av 1910-talet gjorde att staden beslöt att uppföra provisoriska bostäder för att lindra denna bostadsnöd. I Vanadislunden uppfördes sådana nödbostäder tänkta att rivas när bostadsbristen hade byggts bort. Samtliga lägenheter hade ett rum och kök och hade en god arkitektonisk utformning med harmoniska proportioner i svensk arbetarbostadstradition med träpanel, entreverandor och tegeltak. De är idag de enda av sitt slag som bevaratsi innerstaden. På slutet av 1960-talet var de rivningshotade men räddades och har sedan dess renoverats interiört.

UNDER 1920-TALET PRÄGLADES bostadsbyggandet i Stockholm av viljan att uppföra billiga och sunda bostäder för så många som möjligt och kooperativa bostadsrätts-föreningar började etablera sig. 20-talsbebyggelsen är bäst representerad i kvarteren längs Sveavägens västra sida, från Sveavägen och norrut. 30-talsbebyggelse finns framförallt ännu längre västerut på Sveavägen. Idag är många av de gamla hyreshusen i Sibirien rivna, och de många små ettorna och tvåorna har ofta slagits samman till större lägenheter.

MED DEN SNABBA BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN följde ett växande behov av institutioner. I Sibirien uppfördes två stora skolor – Johannes folkskola vid Roslagstull och Matteus folkskola i hörnet Norrtullsgatan/Vanadisvägen. Fram till 1903 hade församlingarna ansvaret för folkskolebyggandet, och Johannes skola invigdes 1891. Den skulle rymma nära 1 400 elever i 32 lärosalar och är en god representant för sekelskiftets stora folkskolepalats. Med dess borgkaraktär gör den skäl för benämning- en ”kunskapens borg”. Matteus skola uppfördes något senare, 1901-02 med kapacitet fär omkring 2 000 elever.Den urgamla institutionen Barnhuset för föräldralösa och värnlösa barn vid Norra Bantorget ersattes 1885 av Allmänna Barnhuset på Norrtullsgatan. Byggnaden fick senare funktionen som barnsjukhus och sedan 1951 har anläggningen under namnet Norrtulls sjukhus utnyttjats för åldrings- och mentalvård. De nu drygt hundraåriga byggnaderna med sina fasader av rött tegel med mönstermurad dekor står exteriört orörda sedan byggnadstiden och utgör en av Stockholms bäst bevarade vårdinrattningar från tiden