LITTLE BEAST

DET ÄR 1947 och Europa håller på att byggas upp igen efter andra världskrigets slut då Rover bestämmer sig för att ta fram en egen modell av populära Willys Jeep. Tack vare den stora mängd efterlämnade Willys Jeepar så kan Rover studera bilen i detalj och bygga sin egen version med chassit från Willys. Resultatet visades upp den 30 april 1948 på Amsterdams bilsalong. Land Rover som den döptes till hade en kaross gjord av aluminiumlegering kallad Birmabright, samma dimensioner som Willys men med den stora skillnaden att ratten satt i mitten med en fast stol och en sittplats på vardera sida. På grund av att den ena designer använde sin Willys Jeep på sin bondgård så designades bilen med ratt i mitten för att mer likna en traktor. Bilen var även utrustad med en PTO (Power Take-Off) på svenska Kraftuttag som annars endast sågs på traktorer.

Detta kom att bli starten på en stor succén med över två miljoner tillverkade bilar sedan starten 1948. Land Rover kom att tillverkas i olika längder och oändliga versioner fram till 1990 när tilläggsnamnet Defender tillkom. Under alla dessa år så har Land Rover behållit sina rötter som arbetsfordon och används idag flitigt inom militären och räddningstjänsten.

Den Defender jag testar här är egentligen den första riktiga uppdateringen av modellen sedan 1983. Jag beger mig en halvtimmes bilfärd ut från Stockholm och svänger in på den adress där jag skall hämta upp bilen. Men bilen står inlåst i säkert förvar och personalen hämtar den stora nyckelknippan för att låsa upp. Först låses dörren till porten upp, sen tas två stycken låsbara balkar bort. Sen låses vardera port upp. Detta är första gången jag ser en Defender V8 och efter att ha kört den någon timme så förstår jag varför det var så många lås. Det är för att hålla bilen inspärrad, för väl ute på vägarna vill den jaga och attackera direkt. Den utstrålar bestämdhet och ser lite skräckinjagande ut. Det är som att jag står och tittar in i Darth Vaders ikoniska hjälm. Bara att vara i närheten ger en lita kalla kårar. Bilen är lackerad i Santorini black och Ebony Windsor läder (d.v.s. svart) och utökat Black Pack, vilket innebär att allt som brukar vara kromat eller i borstat stål är nu lackerat svart.DEFENDERN JAG PRECIS har satt mig i har tilläggsnamnet V8, så hela bilens namn är Defender 90 V8 d.v.s. tvådörrars med kort hjulbas. På tomgång så hörs ett dovt vinande från den kompressor som hjälper till att trycka in mer luft i motorn så att mer bränsle kan sprutas in som i sin tur ger flera hästkrafter. 5 liter + kompresser ger i detta fall 525 hk och 650 Nm.

Det som slår mig är ljudet och det kommer att återkomma i denna text ett antal gånger. Med ett lätt tryck på gasen och Defendern vrider sig lite i takt med att varvtalet går upp. Den verkar vilja slita sig loss och hitta närmsta byte att jaga, vare sig det är små sportbilar eller högpresterande SUV:ar Eftersom all sand och grus ligger kvar på vägarna så blir denna nytvättade best skitig på några minuter, så jag bestämmer mig för att fotografera en annan dag. Jag kommer några kilometer innan jag stannar och bestämmer mig för att gå ut och se på bilen medans den är igång. Det är som om en aura av ilska omger bilen och den ser ut att vara på sin vakt för att kunna ta ett språng och attackera. Men ger insidan samma känsla som utsidan, det är frågan. All den svarta inredningen ger dock bilen en tamare och mer bekväm känsla. Ratten är i svart alcantara som man oftast finner på mer prestandabilar. Stolarna fram, klädda i mocka är stora och bekväma med bra möjligheter till att hitta den perfekta körställningen, även för en med mina 194 cm. Fram sitter man väldigt bra och det är bra med plats för benen i sidled och att kunna slappna av och bara åka med går alldeles utmärkt.

TILL SKILLNAD MOT framsätet så är det den totala motsatsen i baksätet. Gapet som bildas mellan stolsryggen och b-stolpen när man skall i och ur baksätet är näst in till obefintligt. Men det går att använda baksätet om man är närmare två meter lång. Det är trångt och man måste vara lita av en akrobat för att ta sig i och ur. Bagageutrymmet rymmer fyra stora pappkassar och inget annat. Så jag skulle vilja säga att denna bil endast är tvåsittsig om du vill ha med dig bagage. När bilen står på tomgång så bluddrar det ordentligt från den fem liter stora Jaguar V8 som bilen har utrustats med. Vid gaspådrag så ökar vinandet från kompressorn i jämn takt med varvtalet på motorn. Ett ljud som man sällan hör längre och troligtvis kommer att bytas ut mot en V8 med dubbelturbo i framtiden.

JAG LETAR EFTER närmsta tomma tunnel och förbereder mig mentalt för det ljud som kommer att bjudas på. Växelspaken förs åt vänster och kommer då in i Sportläget, full kraft på bromsen och ger gas. Bilen vill slita sig och nästan ber en att släppa på bromsen. Motorn vrålar till och hela kroppen pressas mot förarsätet. Defendern försöker greppa så gått det går i asfalten och den sätter sig ordentligt på bakhjulen och bara skjuter på. Kompressorn ger ifrån sig ett högt vinande och det är dags att trycka på höger växelpaddel för att få i nästa växel och sen nästa växel igen. Det känns som att accelerationen aldrig vill ta slut. 0-100 km/h avverkas på 5,2 sekunder.
Vid inbromsning från 100 till 0 så nyper det ordentligt med hjälp av bromsar från Brembo på framhjulen. Fast bilen är 191 cm hög och en offroad bil så är den förvånadsvärt körglad även på kruviga vägar. Den kränger lite i svängarna, men inget som känns obehagligt trotts sin höjd. Så den gillar inte bara att köras offroad. För i grunden så är Defender en ordentlig offroadbil. Stockar samt sten är inga problem, skulle det komma en fors eller mindre sjö på vägen så klarar den att vada i hela 90 cm djupt vatten. Modellen går att få som denna 90-modell eller en längre 110 modell. Numret hänvisar till längden på axelavståndet i tum.

SUMMERINGAR AV DEFENDER V8. Vart är min? Ja, den är fruktansvärt dyr och den dricker bensin så att man tror att det är hål i tanken. Men den direkta accelerationen och ljudet gör det värt det. Den utstrålar självförtroende och detta smittar även av sig på föraren. Kan erkänna att jag kände mig lite som en Bondskurk när jag körde runt med denna best. Visst finns det lite negativa saker så som utrymme i baksätet på 90-modellen och de små lastluckorna på sidorutorna som tar bort allt sikt. Det märks att Land Rover valde att ställa vredet på 12 istället för 11 när de byggde Defender V8, detta är inte bara en bil utan även ett monster.