OM ENTREPRENÖRSKAP,PERSONLIGA VÄRDEN OCH FILANTROPI

ATT HA FYLLT femtio, och hunnit samla på sig en mängd livserfarenhet, ser hon som en fördel. Nu finns till exempel inte längre behovet av att dra alla strider till sin spets. Vissa fighter är faktiskt inte värda att vinna. – När jag var yngre stred jag för allt även om det egentligen kanske var lönlöst. I dag har jag en fantastiskt fin man, fyra underbara barn och känner mig oerhört tacksam och lyckligt lottad i livet, berättar Gunilla von Platen när vi ses i Stockholm.

Att vända motgång till framgång – är det ett mindset från dina släktingar eller ligger den förmågan helt i din egen DNA? – Jag tror både och. Jag har alltid sett upp till min farmor som överlevde det armeniska folkmordet 1915, hon var min stora idol. Att minnas och tänka på henne har gett mig styrka
– vad skulle farmor ha gjort, hur skulle hon ha tänkt? Hon som överlevde i sitt livs trauma. Hon var stark och stod emot patriarkatet på ett sätt som var helt ofattbart. Farmor, som sedan skyddade Gunilla under uppväxten när hon fick stryk eller var busig.
– De här kvinnorna före oss. Så mycket de har gjort för kvinnor som lever idag. Alla mina starka kvinnliga förebilder, min farmor, mormor och min mammas kamp har alltid varit det som gett mig styrkan att fortsätta. I mitten av 1970-talet kom Gunilla, tillsammans med föräldrar och åtta syskon, som kristen flykting från Zaz i Turkiet till en av Göteborgs förorter där familjen kämpade för att få ihop vardagen. Gunilla byggde sedan ett miljardbolag – utan riskkapital och stort nätverk – och i dag är hon co-partner i Transcom Worldwide där hennes företag Xzakt kundrelation ingår i koncernen.
– Jag sålde mitt företag 2017 till Altor och återinvesterade pengarna i nya koncernen Transcom Worldwide AB. Efter Altor är jag den andra stora ägaren i Transcom och är fortfarande operativ, i allra högsta grad. Och har styrelserepresentation.

Är du i dag mer av en ledare än en entreprenör? – Jag kommer alltid att vara entreprenör, sedan barnsben har jag sålt grejer. Fixat, trixat och byggt företag. Min dotter frågade häromdagen om jag någonsin tänker gå i pension. Nej, svarade jag, då kommer jag att dö. För mig har det i entreprenörskapet aldrig handlat om pengar. I stället har jag haft fokus på att se möjligheter.

Berätta om The Apprentice, realityserien som du programlett under våren. – Ett väldigt underhållande och kunskapsmässigt berikande program i TV 4. Tolv fantastiska entreprenörer från hela landet, i olika åldrar och branscher, som alla kämpar för att vinna och bli min framtida kompanjon. Först ville jag inte medverka, såg bara Trump framför mig och han är ju ingen förebild precis. Även Gunillas man Alfred var tveksam. – Jag är ju den första kvinnan i världen som programleder The Apprentice. Och den första kvinnan, oavsett vad det gäller, får alltid ta en hel del skott. Om en man är bestämd, målmedveten, uppfattas han som en stark företagsledare och förebild. Men allt annat lika när det gäller en kvinna uppfattas som en jäkla häxa och bitch. Vänner inom politiken uppmuntrade ändå Gunilla till medverkan och till sist, med en önskan och krav om att ett avsnitt skulle handla om filantropi, tackade hon ja.
– Det är underbart att lyckas som entreprenör men det är än mer underbart att kunna ge tillbaka. Min inställning är att i princip alla i Sverige faktiskt kan göra något. Det kan handla om tid eller pengar, men något kan man alltid göra för andra. I The Apprentice får deltagarna olika uppgifter att lösa där endast en kan få riskkapital – 1 500 000 SEK – som Gunilla investerar i den vinnande entreprenörens bolag. –Ledarskap, försäljningsteknik, drivkraft, samspel, uppfinningsrikedom och förhandlingsförmåga är sådant jag sökt hos deltagarna.

Är all kommunikation en form av förhandling? – Det är det definitivt. Det är så viktigt att förhandla och hur man uttrycker sig. Det råder förhandlingsteknik i allt vi säger och gör, med alla vi har omkring oss i livet, förklarar Gunilla engagerat. I slutet av varje avsnitt väljs en deltagare bort. Då endast fyra entreprenörer återstod låste Gunilla in sig på sitt rum med ångest över att behöva välja. – Entreprenörerna är härliga personligheter som kryddar avsnitten. Vi skapar band och umgås under flera veckors tid. Att sen peka med hela handen och säga ”Du får gå!” var jättejobbigt. Jag mjuknade, det var tårar, känslor och en hel del anspänning både för mig och deltagarna. De som valts bort har efter inspelningen fått varsitt enskilt samtal med Gunilla. – Ingen av dom har upplevt att jag haft fel i mina argument till varför de fått gå. Jag tror att vi inspirerar väldigt många människor till att våga lyckas. Och misslyckas. Det viktiga är att man lär sig och fortsatt arbetar framåt.
Vilka tre egenskaper beskriver dig mest korrekt som yrkesperson? – Extremt enveten. Engagerad i min uppgift. Tänker utanför boxen och ser ofta saker som andra inte ser. Vinnarskalle. Jag är lite som en schackspelare, ser flera steg framåt och planerar för vad som ska hända. Och jag har en stark känsla för detaljer. När jag var ensam ägare i mitt bolag Xzakt hade jag koll på varenda medarbetare. Varje person som fyllde år fick ett grattis. Jag visste namnet på deras partners, barn och husdjur. Jag drivs av mötet med människor och utsätter mig gärna för saker som leder till olika positiva kontakter och händelser. Jag är passionerad i människor – sjukt nyfiken och
spontan – något som alltid skapat möjligheter för mig.

Tre egenskaper som beskriver din  – Samma sak där, enveten. Engagerad och omtänksam. Är den som oftast tar kontakt med mina vänner, som arrangerar luncher och aktiviteter. Och jag går alltid från ord till handling. Säger jag något så menar jag det. När det kommer till min familj och mina vänner är de den största rikedom jag har i livet. Min man skulle nog säga att jag som person kan vara både jätterolig – det händer konstant saker omkring mig – och jättejobbig för att jag ibland ser till att det händer för många saker. Jag har en popcornkastrull i huvudet, det poppar ständigt nya idéer i min hjärna. Jag är också en hönsmamma, något jag aldrig trodde att jag skulle bli, men jag oroar mig ju hela tiden. När Gunillas pappa dog kunde hon öppna upp och våga berätta om allt hon varit med om. – Jag insåg att det var enda sättet för mig och att även kunna stärka andra. Jag gick all in. Hade ingen att behaga och ville kämpa för de frågor jag brann för. Nu vill jag att min dotter ska få en framtid där hon inte behöver strida lika hårt som jag och min generation gjort.

Hur kan kvinnor idag förändra de fortsatt patriarkala strukturerna? – Vi behöver ha en plan för att förändra och vi som är föräldrar sätter grunden i vår barnuppfostran. Det är så enkelt att tycka att dottern är duktig som hjälper till med disken samtidigt som sonen får springa i väg och spela spel. Jag tror inte vi tänker medvetet på det men jag har faktiskt varit stentuff med mina fyra barn, tre pojkar och en flicka, och behandlat dom alla lika. Det finns så många flickor ute i samhället och världen som mår otroligt dåligt över att alltid behöva vara så väldigt duktiga. Något som killar aldrig känner. Hon medger att hon generaliserar men att det i mångt och mycket stämmer överens i många barns uppväxt. – Det är en komplex fråga. Vi måste fostra våra flickor till att bli bättre lagspelare. Tjejer har tyvärr ofta svårare att samarbeta i en större grupp och kan också vara elaka i stället för att lyfta varandra. Jag älskar meritokrati och anser att den som är mest kompetent för uppgiften ska ha jobbet. Vi kvinnor som har makten måste lyfta fler och bli snällare mot varandra.