Körglädje före hästkrafter

När man öppnar dörren och kliver in är det en känsla av avslappning som omfamnar en. Inga stora, distraherande skärmar – snarare en av de mest minimalistiska inredningarna vi sett på länge. Fysiska knappar och vred för AC och stolsvärme gör att man faktiskt kan justera klimatet utan att ta blicken från vägen. Nästan revolutionerande i en tid då allt fler tillverkare gömmer varenda funktion i en pekskärm. Gott om utrymme är det också. Mina 194 cm får bra med plats, och jag får till och med plats med hjälm för bankörning.
Under skalet märks det att Honda har lagt ner mycket arbete på chassi, styrning och fjädring för att säkerställa hög prestanda, skarp respons och körglädje. Man har hämtat komponenter och tekniska principer från den legendariska Civic Type R. Hjulupphängningen, där styrspindeln är separerad från stötdämparen, ger stor frihet att optimera styrgeometrin samtidigt som tendensen att bilen drar i ratten vid kraftig acceleration minskas. Prelude får dessutom Civic Type R:s Brembo-frambromsar.
Honda har medgett att Prelude inte kommer att vara världens sportigaste eller kvickaste coupé, men lovar att den ska leverera en körupplevelse med hög grad av körglädje och förarengagemang. Mycket effekt betyder inte automatiskt att det är en rolig bil att köra.

Under huven hittar vi den senaste versionen av Hondas prisbelönta e:HEV-hybridsystem. Det kombinerar en bensinmotor med en elektrifierad drivlina med dubbla elmotorer för en sömlös och effektiv kraftöverföring. 184 hk och 315 Nm.
Det är också här min skepsis fanns när jag hämtade bilen hos Honda. Det kändes som att jag skulle sakna en tredje pedal – en manuell växellåda. Eller åtminstone en traditionell automat. Men så fel jag hade.
Honda har för första gången monterat något de kallar S+ Shift – ett sätt att ge hybriden lite attityd. Virtuella växlingar via paddlar och smart varvtalsmatchning gör att det faktiskt känns som på riktigt, trots att ingen fysisk växellåda finns. Resultatet är en betydligt mer engagerande körupplevelse.
Men det är på de kurviga vägarna som Prelude verkligen visar vad den går för. Framvagnen greppar ordentligt och man känner hur bilen roterar vid inbromsning eller när man släpper på gasen.Däckskriket som uppstår vid mer aktiv körning är inte av rädsla – utan av ren njutning.

Avsaknaden av en “riktig” växellåda försvinner snabbt. Allt arbetar så väl tillsammans att bilen känns komplett. Det går att ha riktigt kul bakom ratten utan att behöva ruineras vid pumpen – tanken rymmer 40 liter. Hybridsystemet sköter sig diskret i bakgrunden och är inget man behöver tänka på.

Summering: Det är inte hästkrafterna som definierar Prelude, utan körkänslan. För mig är det en GT.i light vertsion. Baksätet är inget att skriva hem om och lämpar sig bäst för packning. Med en förbrukning på 0,52 l/mil är det imponerande – särskilt med tanke på min tunga högerfot. I Prelude kan vem som helst känna sig som en racerförare: lättkörd, förlåtande och underhållande. Prelude är en stark grund – som väntar på rätt motor.