OM ENTREPRENÖRSKAP,PERSONLIGA VÄRDEN OCH FILANTROPI

Vid trettio år fyllda hade hon förlorat allt. Stod barskrapad och livet var nattsvart. Tanken på farmor och flera andra starka kvinnor i släkten gjorde att hon likväl vände motgång till framgång. I dag, vid femtio år fyllda, vilar Gunilla von Platen tryggt i sina värderingar, känner tacksamhet till livet och kör sitt race.

TEXT CAROLINE TÖNNIES

ATT HA FYLLT femtio, och hunnit samla på sig en mängd livserfarenhet, ser hon som en fördel. Nu finns till exempel inte längre behovet av att dra alla strider till sin spets. Vissa fighter är faktiskt inte värda att vinna. – När jag var yngre stred jag för allt även om det egentligen kanske var lönlöst. I dag har jag en fantastiskt fin man, fyra underbara barn och känner mig oerhört tacksam och lyckligt lottad i livet, berättar Gunilla von Platen när vi ses i Stockholm.

Att vända motgång till framgång – är det ett mindset från dina släktingar eller ligger den förmågan helt i din egen DNA? – Jag tror både och. Jag har alltid sett upp till min farmor som överlevde det armeniska folkmordet 1915, hon var min stora idol. Att minnas och tänka på henne har gett mig styrka
– vad skulle farmor ha gjort, hur skulle hon ha tänkt? Hon som överlevde i sitt livs trauma. Hon var stark och stod emot patriarkatet på ett sätt som var helt ofattbart. Farmor, som sedan skyddade Gunilla under uppväxten när hon fick stryk eller var busig.
– De här kvinnorna före oss. Så mycket de har gjort för kvinnor som lever idag. Alla mina starka kvinnliga förebilder, min farmor, mormor och min mammas kamp har alltid varit det som gett mig styrkan att fortsätta. I mitten av 1970-talet kom Gunilla, tillsammans med föräldrar och åtta syskon, som kristen flykting från Zaz i Turkiet till en av Göteborgs förorter där familjen kämpade för att få ihop vardagen. Gunilla byggde sedan ett miljardbolag – utan riskkapital och stort nätverk – och i dag är hon co-partner i Transcom Worldwide där hennes företag Xzakt kundrelation ingår i koncernen.
– Jag sålde mitt företag 2017 till Altor och återinvesterade pengarna i nya koncernen Transcom Worldwide AB. Efter Altor är jag den andra stora ägaren i Transcom och är fortfarande operativ, i allra högsta grad. Och har styrelserepresentation.

Är du i dag mer av en ledare än en entreprenör? – Jag kommer alltid att vara entreprenör, sedan barnsben har jag sålt grejer. Fixat, trixat och byggt företag. Min dotter frågade häromdagen om jag någonsin tänker gå i pension. Nej, svarade jag, då kommer jag att dö. För mig har det i entreprenörskapet aldrig handlat om pengar. I stället har jag haft fokus på att se möjligheter.

Berätta om The Apprentice, realityserien som du programlett under våren. – Ett väldigt underhållande och kunskapsmässigt berikande program i TV 4. Tolv fantastiska entreprenörer från hela landet, i olika åldrar och branscher, som alla kämpar för att vinna och bli min framtida kompanjon. Först ville jag inte medverka, såg bara Trump framför mig och han är ju ingen förebild precis. Även Gunillas man Alfred var tveksam. – Jag är ju den första kvinnan i världen som programleder The Apprentice. Och den första kvinnan, oavsett vad det gäller, får alltid ta en hel del skott. Om en man är bestämd, målmedveten, uppfattas han som en stark företagsledare och förebild. Men allt annat lika när det gäller en kvinna uppfattas som en jäkla häxa och bitch. Vänner inom politiken uppmuntrade ändå Gunilla till medverkan och till sist, med en önskan och krav om att ett avsnitt skulle handla om filantropi, tackade hon ja.
– Det är underbart att lyckas som entreprenör men det är än mer underbart att kunna ge tillbaka. Min inställning är att i princip alla i Sverige faktiskt kan göra något. Det kan handla om tid eller pengar, men något kan man alltid göra för andra. I The Apprentice får deltagarna olika uppgifter att lösa där endast en kan få riskkapital – 1 500 000 SEK – som Gunilla investerar i den vinnande entreprenörens bolag. –Ledarskap, försäljningsteknik, drivkraft, samspel, uppfinningsrikedom och förhandlingsförmåga är sådant jag sökt hos deltagarna.

Är all kommunikation en form av förhandling? – Det är det definitivt. Det är så viktigt att förhandla och hur man uttrycker sig. Det råder förhandlingsteknik i allt vi säger och gör, med alla vi har omkring oss i livet, förklarar Gunilla engagerat. I slutet av varje avsnitt väljs en deltagare bort. Då endast fyra entreprenörer återstod låste Gunilla in sig på sitt rum med ångest över att behöva välja. – Entreprenörerna är härliga personligheter som kryddar avsnitten. Vi skapar band och umgås under flera veckors tid. Att sen peka med hela handen och säga ”Du får gå!” var jättejobbigt. Jag mjuknade, det var tårar, känslor och en hel del anspänning både för mig och deltagarna. De som valts bort har efter inspelningen fått varsitt enskilt samtal med Gunilla. – Ingen av dom har upplevt att jag haft fel i mina argument till varför de fått gå. Jag tror att vi inspirerar väldigt många människor till att våga lyckas. Och misslyckas. Det viktiga är att man lär sig och fortsatt arbetar framåt.
Vilka tre egenskaper beskriver dig mest korrekt som yrkesperson? – Extremt enveten. Engagerad i min uppgift. Tänker utanför boxen och ser ofta saker som andra inte ser. Vinnarskalle. Jag är lite som en schackspelare, ser flera steg framåt och planerar för vad som ska hända. Och jag har en stark känsla för detaljer. När jag var ensam ägare i mitt bolag Xzakt hade jag koll på varenda medarbetare. Varje person som fyllde år fick ett grattis. Jag visste namnet på deras partners, barn och husdjur. Jag drivs av mötet med människor och utsätter mig gärna för saker som leder till olika positiva kontakter och händelser. Jag är passionerad i människor – sjukt nyfiken och
spontan – något som alltid skapat möjligheter för mig.

Tre egenskaper som beskriver din  – Samma sak där, enveten. Engagerad och omtänksam. Är den som oftast tar kontakt med mina vänner, som arrangerar luncher och aktiviteter. Och jag går alltid från ord till handling. Säger jag något så menar jag det. När det kommer till min familj och mina vänner är de den största rikedom jag har i livet. Min man skulle nog säga att jag som person kan vara både jätterolig – det händer konstant saker omkring mig – och jättejobbig för att jag ibland ser till att det händer för många saker. Jag har en popcornkastrull i huvudet, det poppar ständigt nya idéer i min hjärna. Jag är också en hönsmamma, något jag aldrig trodde att jag skulle bli, men jag oroar mig ju hela tiden. När Gunillas pappa dog kunde hon öppna upp och våga berätta om allt hon varit med om. – Jag insåg att det var enda sättet för mig och att även kunna stärka andra. Jag gick all in. Hade ingen att behaga och ville kämpa för de frågor jag brann för. Nu vill jag att min dotter ska få en framtid där hon inte behöver strida lika hårt som jag och min generation gjort.

Hur kan kvinnor idag förändra de fortsatt patriarkala strukturerna? – Vi behöver ha en plan för att förändra och vi som är föräldrar sätter grunden i vår barnuppfostran. Det är så enkelt att tycka att dottern är duktig som hjälper till med disken samtidigt som sonen får springa i väg och spela spel. Jag tror inte vi tänker medvetet på det men jag har faktiskt varit stentuff med mina fyra barn, tre pojkar och en flicka, och behandlat dom alla lika. Det finns så många flickor ute i samhället och världen som mår otroligt dåligt över att alltid behöva vara så väldigt duktiga. Något som killar aldrig känner. Hon medger att hon generaliserar men att det i mångt och mycket stämmer överens i många barns uppväxt. – Det är en komplex fråga. Vi måste fostra våra flickor till att bli bättre lagspelare. Tjejer har tyvärr ofta svårare att samarbeta i en större grupp och kan också vara elaka i stället för att lyfta varandra. Jag älskar meritokrati och anser att den som är mest kompetent för uppgiften ska ha jobbet. Vi kvinnor som har makten måste lyfta fler och bli snällare mot varandra.

Alla behöver hjälpas åt? – Ja, tittar vi på kvinnligt företagande idag ligger exempelvis Italien långt före oss, det är ju inte klokt att vi inte kommit längre! Tyvärr är det fortfarande myrsteg som tas och det är en svår nöt att knäcka. Jag är inte uppväxt med Jantelagen och vet att jag ses som annorlunda här i Sverige. Jag kan, vill och tar för mig. Det blev en chock när jag först kom ut i näringslivet och fick höra att jag förstörde andras ackord när jag jobbade på.

I vilket sammanhang känner du dig nu inkluderad? – Jag tänker inte så. Maktens korridorer, ja, jag vet inte om männen högst upp släppt in mig ännu? Ingen aning. Vi möts och umgås i olika sammanhang men jag kör mitt race och arbetar med det jag brinner för. Jag knyter ann till underbara människor som jag vill hjälpa att bygga bolag eller jobba med i olika filantropiska engagemang. Jag går min egen väg. Männen i näringslivstoppen säger att det är svårt att hitta kvinnor att rekrytera till styrelser. Känns lite konstigt, jag tror dom är rädda för starka kvinnor för märkligt nog har ingen av dom frågat om jag vill in i deras styrelse.

Det här med makt, hur ser du på det? – Det är en svår och stor fråga. Samhället är tyvärr fullt av de som utnyttjar sin makt på ett negativt sätt. Jag beundrar de som använder sin makt positivt – till att lyfta upp. Exempelvis Wallenbergfamiljen som har åtskilligt med makt och använder den till att göra så mycket gott. Både för entreprenörer och Sverige. – Jag förstår att även jag har makt att påverka och försöker göra det i goda syften, frågor och avseenden. Jag är ordförande i organisationen Pratham Sweden, där vi utbildar fattiga barn i Indien. Pratahams metodik bygger på hjälp till självhjälp ut ur fattigdom. Att jobba långsiktigt, att utbilda både barn och föräldrar. Få dom att starta egna företag. – Jag är även engagerad i att bygga barnhem i Syrien samt ambassadör för svenska organisationen Mentor som stöttar barn i förorterna och ger dom sunda förebilder. Dessutom är jag delaktig i Prins Daniels Fellowship där jag försöker vara en förebild och inspiratör för Sveriges ungdomar. ”Kan jag så kan ni” är mitt budskap. Det är en makt jag har som jag vill använda på ett gott sätt.

Vad mer behöver ungdomar få med sig i livet? – Jag tycker det är väldigt viktig att de får med sig mer utav våga ”ta för sig”, våga prata. Försäljning och retorik, som i USA. De ska inte alla behöva stöpas i samma form. Barn har så mycket kreativitet och tänker naturligt utanför boxen men när de kommer in i skolsystemet får de tyvärr inte längre tänka lika fritt, menar Gunilla. – Jag skulle önska att alla, oavsett kön, färg och nationalitet skulle ha samma förutsättningar. Att alla har samma chans att lyckas i livet. På sitt vis. Att få bli det och den dom vill. Och jag hatar Jantelagen!

Har du själv någon förebild?  – Ingvar Kamprad och Anders Wall. Anders är en fantastisk förebild och vän. Han är kristen som jag och har också, utan nätverk, byggt något stort från två tomma händer.

Vilken är din personliga värdegrund, din moraliska kompass? – När jag startade mitt företag bestämde jag mig för att ha en stark företagskultur. Ingvar Kamprad hade tio budord i sitt företag. Mitt värdebaserade ledarskap blev ”Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad”. Jag är född ortodox kristen och med tanke på allt jag varit med om i livet har jag många gånger tvivlat på min religiösa tro. Men nu har jag landat i budordet och i det att vara tacksam mot de människor som hjälper mig under resans gång. Oavsett hur stort eller smått någon gör för henne. – Jag visste att mitt företag aldrig skulle kunna locka med marknadens högsta löner. Min lockelse blev i stället att medarbetare skulle vilja tillhöra företaget, kulturen och värdegrunden vi stod för. Jag ger mina medarbetare alla de verktyg de behöver men sen är det upp till dom att visa vad de vill göra med det.

Lite som i din programledarroll i The Apprentice? – Exakt, ha, ha, så är det!

Vad är för dig viktigast att ha kontroll över i livet?  – Yttre händelser kan jag inte styra över eller påverka, till exempel som när min bästa väninna Veronica blev mördad 2003. Det jag i stället kan försöka påverka är det som är här och nu. Jag lägger energi på saker som får mig att må bra. Vi har alla fått en chans och måste göra det bästa av den.

Vad har störst personligt värde för dig?  – Åh, det är kvalitetstid med familjen. Det behöver inte vara något märkvärdigt, bara lugna, harmoniska stunder. Inga tonårshormoner. Inga bråk. Det är den största lyxen. I år på alla hjärtans dag hade min man gjort så himla fint. Dukat vackert och lagat god mat. Köpt ballonger med hjärtan och symboliska presenter till alla i familjen. Det blev en så härlig stund och middag tillsammans.

Någon särskild matpreferens, nationalitet?  – Libanesisk mat, något som också kommit med åldern. När jag var barn och tonåring uppskattade jag inte alls den maten, då ville jag ha svensk mat som köttbullar, makaroner och limpa. Men nu har jag insett att jag växt upp med världens bästa mat. Det är så mycket frukt, grönsaker och olivolja. Nyttig och fantastiskt god mat. Jag älskar hummus, auberginer, piroger och lagar faktiskt mestadels maten själv. Fast det tar ju tid, medger hon. – Jag kan inte lagom. Jag gör inte en deg på ett kilo vetemjöl utan förmodligen fyra och lagar sen i flera timmar. Jag älskar nybakade piroger med olika fyllning. Magiskt gott! Äter tio piroger och tycker min man är konstig som bara äter två. Ha, ha! Och mammas lammstek som hon lärt mig laga med mängder av örter, kryddor, ajvar och vitlök. Sååå gott, blir hungrig nu när vi pratat om det.

Är det knepigt för företagare att hitta kreativa lösningar med facket inblandat?  – Som småföretagare är det svårt när man rekryterat fel. Att bli av med någon som du märker inte funkar i sammanhanget. Jag är inte emot facket men det måste finnas en fungerande balans. En anställd kanske passar fantastiskt bra på en arbetsplats men inte på en annan. De gånger jag dragit ut på att säga upp en medarbetare har det till slut blivit ohållbart för alla. När jag i stället dragit plåstret snabbt har det alltid varit ett bra beslut. I dag råder jag chefer i min organisation att avsluta snabbare. Det handlar ju om att medarbetare ska vilja främja bolaget därför att det gynnar dom själva, att bolaget går bra och överlever. Men alla tänker tyvärr inte så.

Vilka motgångsfaktorer ser du i din bransch i dagsläget?  – Vi har under två år med covid- 19 pumpat in triljoner i marknadssystemet. Pengar har varit gratis och börsen öppnar på minus. Samhällsklyftorna blir större och framför oss har vi tyvärr en ganska skakig period, just på grund av inflationen. Det är ett historiskt experiment vi aldrig tidigare varit med om. För mig är det nu än viktigare att finnas nära mina entreprenörer, vad de än behöver i form av hjälp från mig. Jag är väldigt engagerad när jag går in i bolag som affärsängel. Tänka nytt och annorlunda är viktigt och jag tror vi kommer ha stora och tuffa utmaningar framöver. Och naturligtvis även efter Rysslands hemska invasion av Ukraina.

Finns idag luckor att fylla på marknaden?  – Det finns alltid luckor att fylla och man kan alltid göra någonting ännu bättre. Jag är övertygad om att den mest fantastiska produkten eller tjänsten ännu inte är uppfunnen. Det handlar om entreprenörens kreativitet och fantasi. – Ofta är det mest självklara det som också är det geniala. Men entreprenören måste ha gjort sin hemläxa för att jag ska investera. På vilket sätt kommer de marknadsföra sin produkt – skapa ett behov och begär hos konsumenten?

Vilken sektor skulle du aldrig investera i? – Spel, tobak, alkohol och prostitution. Går aldrig in i kriminella verksamheter och sådant som kan framkalla ett destruktivt beroende hos individer. Sådant som försätter människor i en fruktansvärd misär. Alla kan inte stå emot tobak, alkohol och spel till exempel. Jag var tidigare gift med en alkoholist och min nuvarande mans föräldrar var alkoholister, vi vet vad beroendesjukdom innebär. Vad jag går in i är människor. Om jag tror på en individ som entreprenör och dess genomförandekraft – pannben, drivkraft, rätt motivation och egenskaper – då går jag in och satsar.

Är du, vid 50 fyllda, nu helt din egen individ? – Ja, det var jättejobbigt under min uppväxt. Jag var egentligen lite fel på båda platser när jag växte upp, varken svensk eller syriansk. I den sistnämnda communityn var jag för svensk och svenskarna, å andra sidan, tyckte att jag inte förstod vad man fick och inte fick göra. Men någonstans längs vägen har det blivit så att jag bottnat i mig själv. Nu vet jag vem jag är och vad jag står för. Jag plockar det bästa från båda världar. I dag har jag min trygghet och tillhörighet i min familj och vi har en fin närhet – de är den bästa formen av community.

GUNILLA VON PLATEN:

Född: 1972
Familj: Maken Alfred och fyra barn samt åtta
syskon med familjer.
Bor: Östermalm
Fritidsaktiviteter på schemat: Jag är dålig på
att gå på massage och sådana grejer men
tränar crossfit och styrketräning. Det är nu min
största extravagans. Det är jätteroligt och jag
får så mycket energi. I början var crossfit lite
knepigt men nu är jag duktig. Man kommer
långt med vilja!
Favoritrestaurang: Astoria, gamla biografen.
Där är jag stammis.
Det bästa med Stockholm: Vackert. Det är
också här de flesta huvudkontoren är belägna,
så vill man göra affärer är det Stockholm
som gäller. Jag älskar Humlegården där jag
också har mitt kontor. Det är en underbart
vacker park och oas alla årstider.
Barndomsdröm: Entreprenör
Framtidsdröm: Förändra världen till en bättre
plats för mina barn.
Blir glad av: Snälla människor med ärligt
uppsåt.
Illa berörd av: Ondskefulla människor.
Där är en frizon: Landet
Mest stolt över: Mina barn.
Bästa vän i branschen: Gunilla Herlitz,
Malin Roos med flera.
Det imponerar alltid: Osjälviska människor.
Dold talang: Kan skjuta och laga mat.
Cravings: Lösgodis
Favoritförfattare: Älskar allt med Astrid
Lindgren och med fyra barn har vi hunnit
läsa varje bok flera gånger om.
Artist: Adele med sin magiska röst och
karisma.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*