FRÅN SLUMGATATILL GRANDIOS PARADGATA

Strandvägen anses vara Stockholms mest praktfulla gata. Det är lätt att förstå att den monumentala raden av högklassiga bostadshus med utsökta fasadbeklädnader, höga taksiluetter, torn och spiror och en sträckning längs stadens vackraste strandparti inte kan vara annat än 900 meter lyx. Så har det inte alltid varit.
På den tiden gatan hette Ladugårdslands Strandgata var det en svårframkomlig gata med ruckel och skjul.

SEDAN 1857 BÖRJADE MAN diskutera en kaj från Nybron till Djurgårdsbron. Chefen för stadens vattenbyggnader Emil Edvard von Rothstein kom 1859 med ett förslag med en bred, trädplanterad gata ”vars make icke skulle FInnas i Europa”. Arbeten påbörjades 1862 och Strandvägen stod färdig lagom till Stockholmsutställningen år 1897. Sitt namn ck den år 1885. Strandvägen öster om Storgatan ingick före 1914 i Kavallerivägen som var en del av dagens Djurgårdsbrunnsvägen.

AV DE VACKRA HUSEN HAR NÅGRA en extra spännande historia. Kvarteret Bodarna med adress Strandvägen 1-5 uppfördes 1902-1904. Huset var bland de sista byggnaderna som upp- fördes längs den nya paradgatan och är jugendpåverkade till skillnad från den äldre bebyggelsen. Kvarteret ligger bredvid Nybroplan och Dramaten som uppfördes vid samma tid (och vars kupol tillkom för att huset inte skulle hamna i skuggan av kvarteret). De tre byggnaderna uppfördes som bostadshus men kontoriserades tidigt. Byggherre för mitthuset var Magnusson och Löwenadler, medan grosshandlaren Isaak Hirsch stod bakom de två sidohusen. Isaak Hirsch var en av de ledande byggherrarna i Stockholm kring sekelskiftet. Redan vid 21 års ålder köpte han sin första fastighet och han uppförde ett FLertal hus på de nya paradgatorna på Östermalm, bland annat de första husen på den nya Strandvägen och Karlavägen.

BÜNSOWSKA HUSET PÅ STRANDVÄGEN 29–33 uppfördes 1886-1888 för träpatronen och miljonären Friedrich Bünsow efter ritningar av arkitekterna Isak Gustaf Clason och Anders Gustaf Forsberg. Arkitekt Clason gjorde tornen olika och fönstergrup- peringen osymmetriskt. ”Lite asymmetri lifvar upp”, som han uttryckte det. Skisserna till husets fasader tillkom under en resa bland Loiredalens renässansslott, vilket påverkade form- givningen. På fasaden är tyskt formpressat tegel delvis lagt i mönster med svart glaserat tegel. Ljus kalksten användes runt fönster, taklister och i bottenvåningen med sina tre portar. Utformningen var en reaktion mot 1880-talets putsfasader med tung ornamentik, pilastrar och kolonner i ”fuskmaterial”. I portalen ovanför porten på Strandvägen 31 FInns två porträtt i form av en medaljong av Friedrich Bünsow och hans hustru Allona. Det sägs att portarna är gjorda av det skeppsvirke
som hittades på byggplatsen. I huset installerades några av Stockholms första hissar. Våningsplanerna präglas av extremt stora paradvåningar med särskilda kökstrappor (en för varje lägenhet) för kökspersonalen. I den ursprungliga planlösningen för Strandvägen 29-33 upptas hela våningsplanen av bara fem lägenheter som nås via tre huvudtrappor, samtliga utrustade med hiss. Andra nymodigheter var vattenklosetter och elektrisk belysning.
Huset förekom i Skandiaaffären, där ekonomidirektören begärt kostsamma renoveringar för en paradvåning på 290 kvadratmeter på Strandvägen 33.

 
 
Fotot på portalen på Bünsowska huset är taget år 1897 av fotograf A. O Alrutz. För planritningar anlitades arkitekt A G Forsberg.
 För fasaderna utlystes Sveriges första arkitekttävling i privat regi. Vinnare blev Isak Gustaf Claso

VON ROSENSKA PALATSET PÅ Strandvägen 55 och Storgatan 58 uppfördes 1895–1899 för greven och hovstallmästare
Clarence von Rosen efter ritningar av arkitekten Isak Gustaf Clason. Clarence von Rosens mor Ella von Rosen, född Carlton Moore, var en amerikansk miljonärsdotter och genom mor- modern Clara Jessup Moore hade barnen von Rosen ekonomisk trygghet livet ut.

Clarence köpte två tomter i kvarteret Bajonetten där den ena vette mot den ännu inte fullt utbygg- da paradgatan Strandvägen, och den andra mot Storgatan. Byggnaden reste sig i fem våningar mot Strandvägen och tre mot Storgatan medan gårdsbyggnaderna var en våning höga. Isak Gustaf Clason var inte intresserad av den nya jugendstilen och i byggnaden mot Strandvägen knöt han istället an till ett svensk-franskt 1700-tal, där det franska draget underströks av smidda balkong- och fönsterräcken med von Rosens släktvapen – de tre rosorna, och den osymmetriska porten för tankarna mot rokokon. Fasaden kläddes med Ekebergsmarmor.

GATHUSET VAR URSPRUNGLIGEN inrett med två bostadsvåning- ar där den ena var avsedd för byggherren och den andra för uthyrning. Våningsplanen kombinerades två och två till
en bostad om vardera tio rum och kök jämte badrum och serveringsrum. Våningarna en och två trappor upp hörde alltså samman med en innertrappa. Sovrum och kök låg en trappa upp medan den i takhöjd högre sällskapsvåningen var placerad ovanför. På samma sätt var våningarna tre och fyra trappor upp förbundna, men här låg sällskapsdelen på våning- en under kök och sovrum. Våningsarrangemanget uppmärksammades som ett rafenerat sätt att slippa få nattron störd av en festande granne.
Byggnaden mot Storgatan innehöll sadelkammare, vakt- rum, putsrum och selkammare medan övriga våningar var avsedda för kuskar, stallknektar samt betjänter. Clarence var vid denna tid en Sveriges mest framgångsrika tävlingsryttare och hade ett eget stall av kapplöpningshästar. På gården fanns två flygelbyggnader som innehöll vagnshus samt stall om sex spiltor och två boxar. Vid sidan av stallet fanns även en vatten- bassäng med dusch för bad av hästarna. Ekipagen passerade genom porten mot Storgatan där golvet bestod av träkubb för att minska slamret från hovar och vagnshjul.

PÅ GRUND AV EKONOMISKA SVÅRIGHETER tvingades dock Clarence von Rosen 1905 sälja sitt hus till brodern Eugéne von Rosen. På 1940-talet byggdes palatset om till hyreshus under ledning av Gustaf Clason, son till Isak Gustaf Clason. Vid ombyggnaden ersattes bjälklaget mellan de två mycket höga representationsvåningarna av två bjälklag varigenom man ck tre våningar med lägre rumshöjd. Fasaden kunde i stort bibehållas förutom att vissa fasaddetaljer flyttades. Senare glasades även vindsvåningens terrasser in.

Interiör av barnkammaren i Clarence von Rosens palats på Strandvägen 55. Fotot är tagit år 1902.

TEXT: HEDDA LAPIDUS | FOTO: STOCKHOLMSKÄLLAN OCH WIKIPEDIA

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*