”Det min mammas historia ni älskar”

Hon har varit högaktuell hela hösten, inte bara i tv-serien Vår tid är nu utan även i Svartsjön på Viaplay, på reklampelare för modemärket Uniqlos lanseringskampanj och som vinnare av tv-priset Kristallen. Medier har älskat att koppla ihop hennes bakgrund med Nina Löwanders, men det är inte sant, säger Hedda Stiernstedt. Hon mjukstartar intervjun genom att prata om Sverige som klassamhälle, berättar om sitt adelsarv och varför utseendefixering riskerar att sätta krokben för svenska feminister.

Vi möts på Hedda Stiernstedts favoritfik, cafe Valand i Vasastan. Serveringen har lockat stammisar och kändisar med klassiska bakverk i 50-talsmiljö i över sextio år och Hedda gillar det skarpt. Med en kopp bryggkaffe sätter hon sig längst in i det anrika kaféet.

Journalister har älskat att koppla ihop min bakgrund med Nina Löwanders, men egentligen är det min mammas historia de älskar, de har försökt göra mammas historia till min. Men jag har inte levt som hon, jag har inte behövt fatta samma beslut eller upplevt vidden av besluten, jag har bara upplevt konsekvenserna, både de bra och de dåliga, säger Hedda och gör en svepande gest med armen:Visst är det fint här?

Valand stängde tyvärr i slutet av september, efter den här intervjun, men innan dess har flera långfilmer har spelats in mellan de bruna teakpanelerna. Hedda är med i en av dem, filmen Monica Z, där hon spelar Monicas rival Lina. Samma år som filmen hade premiär sågs Hedda i inte mindre än fem produktioner. Fem år senare, hösten 2017, fick hon sitt stora svenska genombrott som Nina Löwander, överklassflickan i ”Vår tid är nu”, vars andra säsong just avslutats. Hedda har fått mycket beröm för insatsen, för att hon på millisekunder kan skifta utryck och känsla, bara med ögonen, och för sin förmåga att spegla en ung kvinna i en ofri tid, utan rättigheter, oavsett klasstillhörighet.

Jag är en känslomänniska, jag har känslorna utanpå och börjar lätt gråta, oavsett var jag är. Det gör det lättare för mig att leva mig in i situationer och in i andra människors känsloliv. Jag flätar ihop mina karaktärers erfarenheter med mina egna. Jag måste uppleva Ninas känslor för att kunna spegla dem.

Hedda har gjort det bra och förmodligen är det därför det dragits så många paralleller mellan Nina Löwander och Heddas egen bakgrund. Hon kommer från den friherrliga adelssläkten Stiernstedt med anor från 1600-talet, då den finske landshövdingen Johan Thesleff adlades av Karl XII. Heddas mormor Ulla gifte sig med departementsrådet och poeten Jan Stiernstedt. Hedda är således uppvuxen med en mamma som föddes in i ett konventionellt liv, med allt vad det innebär av bildning och tillgångar, men som valde att gå en annan väg och stundtals hade dubbla jobb för att försörja sina två döttrar. Heddas pappa är konstnär och hade få ekonomiska resurser, men kärleken var stark. Föräldrarna är fortfarande ett par men de har aldrig bott ihop och aldrig gift sig, vilket tog tid för familjen Stiernstedt att acceptera. Samtalet leder oss in på ämnet klass. Hedda menar att alla politiska diskussioner i grund och botten grundar sig i klassfrågan. Hon säger att vi borde prata mer om det, att alla berörs av den klasstillhörighet de stämplats med. Även hon. Utan att blinka uttrycker hon att hennes bakgrund har gett fantastiska privilegier, förutan dem hade hon inte varit där hon är idag. Därmed inte sagt att hon fått något gratis.

Jag kommer från ett hem där det fanns förväntningar på att jag skulle studera och det fanns gott om litteratur och konst hemma. Allmänbildning var en del av min vardag och jag skulle säga att det är mycket viktigare än ekonomiska tillgångar.

Vilken klass tillhör du idag?

Det är en svår fråga för de traditionella samhällsklasserna, arbetarklass, medelklass och överklass är inte längre de enda. Det finns många fler, nya. Och det handlar inte längre rakt av om ekonomi utan också om kultur, vilken kulturell gemenskap man lever i. Utåt sett kan det se ut som jag lever en flärdfull överklasstillvaro, och visst jag är medveten om att jag gjort någon typ av ekonomisk klassresa, men ändå: jag lever svajigare än mina vänner med ett nio till fem jobb, jag kan till exempel inte köpa en egen lägenhet.

Trots det senaste årets framgångar och hyllningar törs Hedda inte ta något förgivet. Oron är en ständig följeslagare och hon säger att det är vanskligt att ta ut något i förskott, och vardagen är sig ändå lik. Hon bor på Sveavägen med sin pojkvän, musikern och filmregissören Alexis Almström, går till mataffären i pyjamas och tycks opåverkad av uppvaktningen hon får från media och fans.

Inte så mycket har förändrats förutom att jag blir igenkänd lite oftare. Det sker då och då men inte så ofta att det stör. Alla är väldigt vänliga och glada och folk verkar älska Vår tid är nu. Hade jag fått rollen när jag var nitton år hade det nog påverkat mig mer än det gjort idag. Jag är stolt men medveten om att en skådespelarkarriär är ombytlig och jag är minst lika nervös fortfarande. Efter att ha gått lång tid utan jobb så blir man inte trygg i första taget. Vad som helst kan hända. Vem vet, jag kanske blir så starkt förknippad med Nina att jag inte får några fler jobb efter det här?

Med tanke på att Hedda Stiernstedt varit högaktuell hela hösten, inte bara i SVT utan även i tv-serien Svartsjön på Viaplay, på reklampelare för varumärket Uniqlos lanseringskampanj och som vinnare av årets Kristall för Sveriges bästa kvinnliga skådespelare i en tv-produktion – med tanke på det så verkar det osannolikt att hon inte skulle få fler uppdrag. Men, det är spännande att höra henne tala om sin karriär som om det vore dagsfärskt bröd och det ger en aning om hur vägen till framgångarna sett ut.

 

Att satsa på en karriär som skådespelerska var ingen självklarhet och beslutet kom sent, efter en nästan färdig utbildning i retorisk och litterär kommunikation, kringflackande och olika ströjobb. Men när hon väl satsade var det med övertygelse.

Jag var väldigt sökande när jag var yngre. Visste inte vem jag var och tyckte inte att det dög att bara vara jag. Att vara bäst var viktigt, eller snarare att ha alla de rätta attributen var viktigt. Oavsett om det gällde att vara student, backpacker eller slacker. När jag hittade skådespeleriet hittade jag något som jag faktiskt, på riktigt, ville bli bättre på.

Hon sökte till Scenskolan men kom inte in. Istället valde hon Calle Flygares teaterskola och tog privatlektioner av skådespelaren Bahar Pars. Hon försörjde sig som servitris, gick på castings och fick småroller. 

Jag kände att här vill jag vara. Allt kändes lätt och självklart och jag visste att jag var på rätt plats. Jag nöjde mig inte längre med attributen. Samtidigt var det svårt – att vara så säker på sin passion och ändå inte få några jobb. Jag ville skrika: Här är jag! Varför ser ni mig inte?

Hedda behöver inte skrika alls längre. Vår tid har tagit Sverige med storm. Varje avsnitt av seriens andra säsong, som avslutades 3 december, förväntas ha setts av fler än två miljoner tittare. Hedda tror att succén beror på att det finns en längtan efter tro, hopp och kärlek.

Det var länge sedan ett liknande epokdrama om tro, hopp och kärlek visades. Det är en kärlekssaga, som visas i en tid när många behöver och längtar efter just det. Serien är som en karamell, ett lättsamt drama som många kan identifiera sig med och förlora sig in i.

Först hösten 2019 är familjen Löwander tillbaka i den tredje säsongen.

– Jag kan inte säga så mycket om handlingen, men det utspelar sig mellan 1961 och 1968, Nina är 43 år i första programmet. I de tidigare säsongerna har hon varit i min ålder eller yngre, åldrar som jag kan relatera till. Nu funderar jag på hur jag ska tackla den här utmaningen att spela äldre och att vara mamma, något som jag inte upplevt själv än.

 

Hedda har håret uppsatt, är klädd i collegetröja och jeans, helt utan smink. Inte alls som Nina Löwander med sina röda läppar, lagda hår och fina dräkter.

Vet du hur lång tid det tar att göra sig fin på det där sättet? Att bara lägga håret som Nina tar en evighet, säger Hedda.

Samtalsämnet leder oss in på ett nytt hjärteämne: feminism. Vi talar om vad som är feministiskt och vad det innebär att vara feminist idag. Förr, när Nina Löwander var ung, efter andra världskriget, fanns inte mycket att glädjas åt ur kvinnoperspektiv, resonerar Hedda, inte när förväntningar och krav på att uppföra sig enligt normen var större än rättigheterna. Sedan dess har mycket hänt och att det finns mycket att glädjas åt. Hedda konstaterar dock att vi fortfarande har lång väg kvar att gå. Hon utrycker frustration över att möjligheterna att diskutera de verkliga frågorna begränsas.

Utseendefixering gör att vi tar två steg framåt och två steg bakåt. Men vem är jag att säga något om det? Trots att jag inte är uppvuxen med ett sådant förhållningsätt till mitt utseende så lägger jag bara ut bilder på Insta där jag är uppklädd och vacker. Samtidigt är det ju fint att vi hyllar kvinnlighet, att vi inte skäms att tala om våra attribut och att vi slutat försöka förvandla oss till män. Vi värnar om varandra och även om det inte alltid påminner om de kvinnosaksfrågor som jag växte upp med så är systerskapet något väldigt positivt.

Hedda gestikulerar med sin högerhand när hon talar. Många tunna silverringar glimmar på hennes fingrar. Inlevelsen, och hela Heddas uppenbarelse, gör gällande att hon har mycket att säga. Faktum är att det inte skulle förvåna mig om hon inte gör ytterligare en tv-serie så småningom: den om hennes tid, just nu.

.

HEDDA STIERNSTEDT

Född: 1987.
Bor: I Vasastan.
Familj: Pojkvän Alexis Almström, mamma och pappa och syster.
Gör: Skådespelare med många produktioner på sitt cv: totalt 14 lmer och serier, där hon spelat allt från mördare i ”Wallander” till modebloggare i ”Portkod 1321” och en en ung mamma med ett besvärligt förflutet i Svartsjön. För sin roll som Nina Löwander I svt-serien Vår tid är nu vann hon Kristallen 2018 för Sveriges bästa kvinnliga skådespelare.
Favoritfilm:
Take this walz.”Jag är besatt av Take this walz med Michelle Williams. Hon är så bra! Här spelar hon en så subtilt jobbig kvinna, som är svår att tycka om, ändå är det ett vackert karaktärsporträtt.”

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*